Göteborgsposten – 1 februari 1872, sida 2

och hans anhängare. Då Zorilla förliden höst bildade sitt kabinett, kunde han icke få Sagasta att deri ingå, emedan denne ej ville intaga någon underordnad ställning, utan förbigick honom. Men Sagasta rufvade öfver hämnd. Han blef oppositionsman, samlade kring sig alla de reaktionära deputerade, ja, tillochmed carlister af det renaste vatten, och lyckades att med 2 rösters öfvervigt bli utsedd till president. Det var d. 2 Okt., och sedan dess har det i sjelfva verket icke funnits någon regering i Spanien. Sagasta fick i uppdrag af konungen att bilda en regering, men vågade ej, och Malcampo skulle nu i stället göra försöket. Denne gick in på att bli ett verktyg i Sagastas händer, och hans kolleger, en del okända politici, gjorde detsamma. Men ministeren fick knappast tid att sätta sig i misskredit genom att försöka lägga en skatt af 18 4, på den utländska skulden, förrän den fann sig utsatt för en följd af nederlag. D. 10 Nov. f. å. antog visserligen cortes med 191 röster met 38 ett förtroendevotum till ministren Malcampo i anledning af dess uppträdande mot ÅInternationale, men i alla frågor var den allmänna meningen emot densamma. Konungen förlängde denna skenministers bestånd genom att ajournera cortes, men då cortes sammankallande icke kunde längre uppskjutas, mottog han dess afskedsansökan, och Sagasta uppnådde sålunda slutligen sitt efterlängtade mål: att bilda ett eget kabinett. Han fortfor icke desto mindre med att uppskjuta den ödesdigra dag, då han skulle möta cortes ansigte mot ansigte. Slutligen måste han likväl på konungens enträgna fordran visa sig för de depnterade, då han ögonblickligen såg, hvilka svårigheter han skapat sig sjelf, genom att vilja skjuta Zorilla åt sidan. Det var nödvändigt att välja en president i kammaren, och då frågan kom till omröstning föll, såsom vi i går nämnde, regeringens kandidat Herrera igenom med stor majoritet, hvarpå följde upplösningen, och der befinner sig Amadeo nu inför en härfva, så trasslig, att han svårligen skall kunna reda den annorledes än genom en maskerad statskupp, hvilken dock kan kommå att kosta honom hans krona. Det uppgifves, att marskalk Serranos råd inhemtats af konungen och att han förordat upplösningen. Ar det så, må Amadeo taga sig till vara; ty samme man som svek sin forna älskarinna Isabella och slungade henne från tronen, skall helt visst icke hysa några skrupler öfver att på samma sätt underminera den italienska dynastien och, då allt är färdigt, antända svafveltråden och framkalla explosionen. Det är lätt att gissa, att Amadeo skall, om han låter sig drifvas för långt och frammanar en revolution, i händelse han då faller, följas at — Serrano, hertig de la Torre, såsom vice konung eller rättare president för republiken Hispania. Det är jesuiterna, som spinna intrigtrådarne — de hämnas i Madrid på konung Victor Emanuel i Rom.