Göteborgsposten – 31 januari 1872, sida 1

med det snaraste, ty han var ju ledbruten, sårad, utmattad och förföljd i alla riktningar. Derefter återvände Frank Scorrier till sitt rum, lade händerna på bordet som var betäckt af lemningarne efter deserten, började leka med en knif som låg framför honom och tänkte på det samtal hvilket nyss egt rum. — Jag riktigt skrämde dem båda två, sade han skrattande. Dumt af mig att yppa för dem min tanke på att sätta allt på ett kort. Deras regelräta, stadiga idåer ha ingenting gemensamt med mitt sätt att pröfva lyckan. Fjorton tusen pund sade Tom Callow att mannen vann! Hade ej en shilling när han började och vann fjorton tusen pund inom ett par månader! Vid Georg, jag skulle vilja pröfva min lycka på det spelet! Fjorton tusen pund! och här är jag i begrepp att fara till andra sidan verlden och slafva — Gode Gud, hvad är detta! Han störtade tillbaka då det öppna fönstret, midt emot hvilket han satt, plötsligt och i ett ögonblick fördunklades och en man hoppade genom detsamma in i rummet. Han var klädd i grofva grå kläder, hade en handklofve om sin högra handled, och hans ansigte var blekt och blödande. IV. I ett af de ruskigaste och smutsigaste husen vid Tremaine-court, der alla husen äro ruskiga och smutsiga, bor mr Pentweazle. En smörjig och rökig inskription på dörr