Göteborgsposten – 30 januari 1872, sida 1

och hokhet som lagkunskap, och hade blott mr Scorrir rådfrågat honom, skulle egendomen vid hans död ha befunnit sig i ett helt annat tillstånd. Men i alla fall hade han genom sitt nit och sin klokhet lyckats att rädda undan några hundra pund åt Frank. Härvid hade han biträdts af den andre närvarande gästen, Tom Cellow, Franks kusin, en landtbrukare hvars stora praktiska skicklighet satt honom i stånd att gifva mr Maunder goda råd rörande bästa sättet att realisera egendomen. Middagen serverades straxt efter deras ankomst och vederfors full rättvisa af allesammans. Sedan bordduken blifvit borttagen och desserten samt vinet framsatta på bordet, fyllde mr Maunder sitt glas, sträckte fram handen till Frank och önskade honom all framgång i det nya lif han stod i begrepp att börja. Tom Callov gjorde detsamma med lika hjertlighet, och derefter uppstod en kort paus som afbröts af Frank. Den missnöjda sinnesstämning som kommit på honom under hans vandring från jernvägsstationen efter Ellens afresa måste omärkligt ha smugit sig öfver honom igen, ty han yttrade sig på följande sätt: — Tack, mina kära vänner, för dessa våälönskaingar, hvilka som jag väl vet äro uppriktigt menade. Jag har verkligen skäl att uttrycka min tacksamhet mot er, ej blott derföre att ni önska mig framgång på min nya bana, utan äfven emedan det är ert nit och edra råd som satt mig i stånd att beträda denna bana i ett ekonomiskt tillstånd som är något bättre än en utarmad mans, — Bättre än en utarmad mans, Frank! sade m