Göteborgsposten – 30 januari 1872, sida 1

Goran. Från Köpenhamn. Yeckorevy. D. 28 Januari. För kort tid sedan innehöll den rysksinnade och på ryska rubler existerande parisertidn. Le Nord en artikel, som uttalade starkaf farhågor för att i en icke aflägsen framtid se Danmark förvandladt till ett nordiskt Schweiz, förvandladt från ett hyggligt och beskedligt vegeterande konstitutionelt konungadöme till en liten röd bikupa, hvarinom fördes ett idogt och verksamt lif och hvarifrån en svärm af radikala arbetsbin su sade ut med sitt för czaristika öron naturligsvis högst vidriga surrande. Om jag ej misstar mig ha dessa Le Nords farhågor väckts i följd af några underrättelser om ÄInternationales propaganderande verksamhet hos ose. Nu är det ju så helt naturligt att ett czaristiskt blad vid detta speciella tillfälle öfvertar tjurens roll och ögonblickligen börjar på med sina hetsiga anlopp, så fort det får sigte på ett rödt kläde, men denna gång har dock klädet varit en alltför liten obetydlig lapp. Vårt politiska och sociala lif är så vant att befinna sig i den allra grundligaste stagnation, att man nödvändigtvis straxt måste fantisere om fruktansvärda orkaner, så snart den allraminsta lilla bris börjar fläkta. Så har det äfven denna gång gått; hvarken Le Nord eller våra hederliga köpenhamnska borgare behöfva hysa någon fruktan. Vära danska socialister ha nemligen i högsta grad klumpigt tagit itu med saken; de ha framför allt ej kunnat disponera öfver den minsta grad af bogåfning och utan begåfning kommer man dock, noga räknadt, isynnerhet i vår tid ej långt. Det kan derföre ej heller förvåna, att den danska filialen af Inaternationale allaredan befinner sig på retur. Jag vill härmed ej påstå att föreningens och partiets roll är hos oss utspelt. Jag tror tvärtom att det i Köpenhamn, i de större landsortsstäderna rundtom, ja, till och med på rama landsbygden finnes åtskilligt brännbart ämne, hvarpå Internationale utan svårighet skulle kunna tutta eld, men för att tå lågan till att flamma måste den emellertid antändas på ett helt aunat sätt och at helt andra personligheter, än som skett under senaste halfåret. Den dugligaste af dem, löjtnant Pio, synes till och med ha varit i saknad af den energiska uthållighet, som hans mindre begåfvade stallbröder lagt i dagen: Poul Geleff genom sitt förvånande outtröttliga upptradande som resande agitator och Brix genom att söka boktryckare tör Socialisten i Malmö, sedan vår polismästare här i Köpenhamn omöjliggjort tidniogens tryckande trån något danskt boktryckeri. Pio har nemligen helt plötsligt lemnat Danmark och slagit sig i ro i ett katolskt kloster i Schweiz. Hvad orsaken är kan jag icke säga, man talar vissgen om åtskilliga motiv, men intet af dem, man uppgisver, förkommer mig dock tillräckligt att förklara en socialistisk fritänkares öfvergång till katolicismen. Mot en at partiets ledande andar bar blifvit utslungadt ett sörfärligt anatoma, det är mot den ryktbare missionären M. A. Sommer, som på on gång fått skrupler med hänsyn till lofligheten af de planer, hvilka Internationale vill genomföra och på grund af dessa offentligt uttalade skrupler har han blifvit utstött ur föreniagen eller åtminstone ur den danska filialen. Detta tvitvel om Ålofligheten har likaledes sörmått en annan af partiledarne i landsorten, en snickare Schou i Horsens, att utträda ur tjenstgöring och att döma etter åtskilliga andra förebud torde propagandan under sin nuvarande torm ha nått sin kulminationspunkt. Om hon skal åter upptagas på ett annat sätt och af andra personer och om hon under sådane omständigheter verkligen skall förmå att uppväcka en storm, derom kan jag naturligtvis ej ha någon bestämd mening. Hvad som jag deremot, stödjande mig på fakta, kan påstå, är att åtskilliga starka, demokratiska sträfvanden börja göra sig gällande på alla håll. Vår outtrötilige och för öfrigt ingalunda obegåfvade solkethingsman, skollarare Berg, är isynnerhet ytterst aktiv på detta område. Bland annat har han i dessa dagar i riksdagen väckt motion om fullkomligt afskatfande af titlar, rang och ordnar. Den käcke mannen af venstern inlåter sig dervid på en parforcejagt som visserligen är något vild och för hvilken tiden svårligen ännu är mogen,