radekammare tillsamman och derför ej heller få finansfrågan difinitivt afgjord. Från Frankrike meddelas, att Thiers redan gjort sin första eftergift för nationalförsamlingens majoritet, d. v. s. han har lemnat sitt bifall till, att frågan om återvändandet till Paris uppskjutes. Man funderar ännu allvarsamt på tillsättandet af en vice president, för den händelse att Thiers skulle taga afsked helt plötsligt ännu en gång. De flesta vilja, såsom förut nämnts, ha nationalförsamlingens president Gråvy, men högern kun icke förena sig om honom, utan säges ha i tankarne en annan kandidat, neml. en hittills nästan alldeles bortglömd prins, hertigen af Nemours, på hvilken Thiers sjelf skall hafva fästat uppmärksamheten. Åtminstone berättar Corresp. Havas, att Thiers under ett samtal med en af sina vänner, innan han återtog sin afskedsansökan, yttrat eig för valet af hertigen såsom den, hvilken ständigt hållit sig främmande för de intriger, i hvilka hans familj annars gerna trifdes, samt för öfrigt vore intelligent, kunnig, hederlig och fullkomligt oegennyttig. Dock är hertigen af Nemours legitimist. Prins Napoleon har, sedan han fåfängt sökt att få kontraktet för ett af honom i London hyrdt hus: bäfdt, beslutat att på allvar elå sig ned i London med hela sin familj. Man vill häri se ett bevis för att alla medlemmarne af den bonapartiska familjen söka att samlas på ett ställe. Diskussionen om den nya militärlagen skall icke förekomma i nationalförsamlingen förr än i slutet af Mars. Thiers har tillkännagifvit, att han hädanefter icke kommer att bevista församlingens möten, utom vid utomordentliga tillfällen. Det utskott, som af nationalförsamlingen nedsatts för att anställa undersökning om lagligheten i upphätvandet af handelsfördraget med England, utgöres af 15 medlemmar, af bvilka 9 äro för uppsägandet och 6 deremot. Budgetutakottet har tillsatt en särskild afdelning för att efterse, hvilka skatter som skola vara möjliga i stället för skatten på råämnen. Regeringen umgås med tanken att skicka en ny utomordentlig kommissionär till Korsika, med anledning af det der stundande valet, vid hvilket Rouher och republikanaren Savelli stå gentemot hvarandra. Hertigen af Aumale skall inträda i Franska Akademien d. 15 Februari. Den tyske soldat, emot hvilken Cremel gjort mordtörsök, är icke död; han blef endast sårad och är redan helad från sitt sår. Han skall hafva tillsändt kejsaren af Tyskland en bönskrift med begäran om Cremels frikännande. Eländet bland familjerna ofter de kommunister, hvilka skjutits eller sitta 1 fängelse, är stort. I anledning at Persignys död omtalas följande yttrande af kejsar Napoleon: Svårigheterna för min dynasti ligga i den stora meningsolikheten. Inom min familj är kejsarinnan legitimistisk; prins Napoleon är republikan, och jag — jag är socialist. Det finns blott en bonapartist, Persigny, och ban är förryckt. Biskop Dupanloup anstränger sig mycket för att få nationalförsamlingens majoritet stämd för ett förslag, genom hvilket regeringen skall få i uppdrag att taga diplomatiska mått och steg för att, i händelse af påfvens död, tillförsäkra kordinalkollegiet i Rom om det fullständigaste oberoende. Times är mycket förtretad öfver, att hertigen af Aumale icke passade på och tillvällade sig tyglarne, i det ögonblick då Thiers lät dem falla ur sina händer. Bladet säger bl. a: Det kan finnas klokhet och djup beräkning i hertigens hållning, men den saknar värdighet. Om förhandlingarne i Fredags slutat med en verklig kris, kunde de orlöanska prinsarne utan vidare ansträngning från deras sida blitvit upplyftade till den högsta ställving i staten; den mogna frukten hade så att säga fallit dem i gapet Men deras äregirighet sträcker sig möjligen icke längre, än till att gifva gästabud vid Rue de Varennes för sina vänner och att jaga i skogen vid Chantilly. Den dugligaste bland dem är kanske belåten med en plats i akademien. Men landet har anspråk på dem, och då de visade så stor ifver efter alt komma tillbaka till Frankrike samt blifva medlemmar af nationalförsamlingen, tilltrodde man dem mera mod och mindre beräknande försigtighet. Från Tyskland meddelas, att justitierådet d:r Falk nu blifvit genom en kabinettsordre utsedd till kultusoch undervisvingsminister i Preussen. I England ha undersökningarne öfver förlusten af det bekanta transportskeppet Megera ledt till det nu asgörande slutomdömet, att skulden kan tillskrifvas amiralitetet, som i och för sig är omöjligt i dess nuvarande form. Sekreteraren för amiralitetet, mr Vernon Lushington, har neml. i sin förklaring sagt, att amiralitetet endast till skenet är ett kollegium : det har inga ordentliga sammanträden, och endast då och då sammankomma några lorder tör att gilva sitt formela bifall till ett redan förut fattadt beslut. Amiralitetet för en stor kor