Göteborgsposten – 29 januari 1872, sida 2

ögat, och då min fll gjort sitt verk såg jag karlen begifva sig af i riktning mot Gravesend. I detta ögonblick kom den ridande patrullen, och äfven för honom omtalades tilldragelsen, hvarefter alla tre bogåfvo sig ut på jagt efter förbrytaren. III. Frank Scorrier stod vid den lilla jernvägestationen och såg med tungt hjerta efter det tåg, med hvilket hans trolofvade och hennes onkel reste tillbaka till London, hvarifrån de efter några dagars uppehåll skulle återresa till sitt hem på landet. Han stod qvar till sista skymten af den röda lampan efter tåget försvunnit i sjerran. Derefter vände han sig om och gick långsamt tillbaka till hotellet. — Jag kan vil tro att det skall vara rättast, sade han för sig sjelf; jag kan väl tro att jag gjort hvad jag bort göra då jag antog mr Womersleys vilkor och gick in på att resa härifrån och försöka att skaffa ett hem för Ellen der ute. Jag förmodar stt allt detta är för vårt bästa; men det är bra hårdt att nödgas lemna henne qvar, blottställd för allt slags frestelse, att utsätta sig för möjligheten af att bli undanträngd af en annan. Nej, det är jag dock ej rädd för; Gud signe henne, hon är allt för god att spela dylika spratt. Men jag menar att det är hårdt att nödgas begifva sig så fördömdt långt bort och behöfva arbeta så hårdt som jag utan tvifvel får göra då jag kom