Göteborgsposten – 25 januari 1872, sida 1

framställda anmärkningarne mot k. förslaget i hvad som rörde hans departement. Han förklarade orsaken, hvarför han i fråga om minväsendets ordnande nu ej begärt mer än 350, 000 rdr, dermed att han ansett sig ej böra söka få en större summa anslagen än hvad han för närmaste tiden kunde och behöfde använda; han vidrörde derefter frågan om monitorerna och omnämnde, att en mariningeniör blifvit under sislidet år utsänd till England, för att taga reda på och skaffa ritningar till grundgående krigsfartyg, afsedda för kustförsvaret. I Andra kammaren uppträdde först hr Palander med anmärkningar uteslutande beträffande anslagen under femte hufvudtiteln, af hvilka flera, enligt talarens åsigt, vore af beskaffenhet att ej böra af riksdagen bifallas, enär de ej voro egnade att utveckla vårt sjövapen, så att detsamma finge sin rätta plats inom vårt försvarsväsende. Intrycket af de under femte hufvudtiteln af K. M:t gjorda framställningarne vore nedslående. Under det man haft anledning vänta förslag i afseende å sjövapnets organisation m. m., möttes man af framställningar om anslag till förhöjda arvoden och löner, till byggnader m. m., hvilka anslag kunde betraktas såsom onödiga. Dertill hade anslag begärts till en materiel, hvars modell vore föråldrad och som, om den skulle fortfarande anskaffas, lätt kunde omöjliggöra uppkomsten för den närmaste framtiden af en flotta. Någon sådan egde landet för närvarande icke, och vid sådant förhållande vore det ganska besynnerligt, att anslag blifvit äskadt till dess underhåll. Tal. påpekade särskildt några punkter under ifrågavarande hufvudtitel, som han måste motsätta sig. Så bestreds af honom befogenheten af alla utaf K. M:t gjorda framställningar till motiverande af förslaget om anställande af under-ingeniörer vid marin-ingeniörsstaten. Vidare rådde tal. statsutskottet att ej tillstyrka bifall till gjorda framställningar om anslag till pansarplåtar, till anskaffande af segelbåtar, till underhåll af hus och byggnader vid flottans station i Stockholm. Tal. ansåg ock, att den till förmån för extra maskinister begärda förhöjning i underhållsanslaget till flottan vore obehöflig, enär ifrågavarande löneförhöjningar, der de vore behöfliga, kunde och borde bestridas med tillgångar under exercis-anslaget. Anslaget till nytt verkstadshus å Skeppsholmen ansågs obehöfligt, så länge det ej vore ådagalagdt, att erforderliga arbeten kunde för billigare pris verkställas å statens än å privata verkstäder. Det till en ny flygelbyggnad till sjukhuset i Karlskrona begärda anslaget påstod tal. åtminstone ej för närvarande vara af behofret påkalladt. Likaså afrådde han från beviljande af äskade 330,000 rdr till kanoner af gjutt jern, emedan dessas anskaffande endast vore motiveradt af Frankrikes exempel, och i Frankrike sjelft nyligen en af tramstående sjöofficerare bildad komite uttalat sig mot dugligheten af ifrågavarande kanoner. Tal:s väsendtligaste anmärkningar rörde dock anslagen till flottans materiel, i hvilket hänseende han bestred nyttan af att vidare anskaffa några pansarfartyg och endast ville bevilja medel till snabbgående minfartyg, minslupar och mindre kanonbåtar, för så vidt dessa blefve försedda med tidsenliga kanoner. — Chefen för Sjöförsvarsdepartementet ingick i vederläggning af de utaf föregående talare gjorda påståenden, och höll sig dervid förnämligast till frågan om materielen, i hvilket hänseende betonades nödvändigheten af att fortfarande bygga pansarfartyg, då alla andra länder byggde sådana. Ville man, i likhet med hr Palander, grunda sjöförsvaret nästan uteslutande på utveckling af minfartygsväsendet, i tanke att derigenom lyckas förhindra en landstigning af fientliga trupper, begärde man det omöjliga. Skulle:emellertid pansarfartyg en gång kunna undvaras, så vore det dock säkert att sådana alltid skulle komma att behöfvas vid positionsförsvaret. Till utförandet af offensiva rörelser voro deremot mera rörliga kanonbåtar behöfliga. Anslaget till under-ingenförer vid maridiugeniörsstaten försrarades derefter, liksom det till pansarplätar, af hvilka ett förråd, så länge man ansåg sig böra bygga pansarfartyg, borde inom landet anskaffas, för att ej blifva beroende af utländska verkstäder. Äfven i fråga om kanoner till flottan bestred talaren befogenheten af de gjorda anmärkningarne. — Hr Mankell skänkte sitt bifall åt de föreslagna nedsättningarna. i och afskrifningarna af några skattetitlar, men fann äfven dessa åtgärder hafva sin skuggsida. I synnerhet kunde talaren ej gilla, att tilläggsbevillningen blifvit mottagen, enär han ansåg bevillningen vara en rättvis beskattning och böra allt mer, i enlighet med allmänna meningens fordringar, anlitas. Bättre hade varit att borttaga äfven andra hälften af personliga skyddsafgiften och mantalspenningarna, hvarigenom alla personliga afgifter blifvit afskaffade. Då emellertid, oaktadt skattenedsättningarna, statsverkets utgifter blifvit ökade med en summa af 4 mill. rdr och det kunde vara tid att stanna på den bana af ständigt ökade utgifter, hvarpå man sedan någon tid oafbrutet fortgått, föreslog talaren åtskilliga nedsättningar i statsutgifterna under de särskilda hufvudtitlarna, uppgående till ett belopp af något öfver 4 millioner. — Hr Jöns Pehrsson lade äfven statsutskottet på hjertat att tillse, huruvida ej några besparingar och nedprutningar i de begärda anslagen kunde göras. — Hr Törnfelt erkände det förmånliga i de föreslagna nedsättningarna och önskade att snart alla personliga skatter måtte blifva afskaffade. — Hr Hierta ansåg det ha varit godt, om nedsättning kunde gjorts i de tullsatser å socker, som för några år sedan i anseende till statsverkets då varande ställning blefvo beslutade. Åtvenledes ingick talaren i en granskning af det sätt, hvarpå de särskilda departementscheterna uppgjort sina förslag till statsutgifternas bestridande och ansåg, att de dervid allt för mycket låtit influera på sig af anspråken hos de under dem ställda styrelser, embetsverk och inrättningar samt trodde, att hädanefter representationen borde taga till regel att afslå begärda anslag, och endast undantagsvis bevilja sådana, nemligen då ett oafvisligt behof dertill nödgade. Visade det sig, att representationen ej egde kraft att motstå öfverdrifna anslagsfordringar, vore fara värdt, att folket inom kort skulle komma att anse sjelfva representationen såsom en börda. — Hr Almqvisi hade åtskilliga anmärkningar att framställa i anledning af det äskade anslaget till en ny skogsinspektör i Norrland, med station i Westerbottens län. — Frih. Gripestedt be.