Göteborgsposten – 25 januari 1872, sida 1

bort i andra ändan af assemblörummen, dit han ej fick intränga, att han i två hela dagar verkligen trodde sig vara på allvar förälskad. Hvad han skrattade åt sitt misstag, då han verkligen blef offer för den försåtliga sjukdom som kallas kärlek! Liksom de flesta män hvilka bevara hjertat fritt under de första tjugofem åren af sitt lif, led han förtvifladt då han verkligen blifvit förälskad. För honom betydde verlden Ellen Wynne och ingen annan. Han ströfvade fortfarande omkring på egorna med hufvudet fullt af Ellen Wynne, undrande om hon någonsin skulle bli herrskarinna på egendomen, och om de förbättringar öfver hvilka han hade uppsigt skulle behaga henne när hon väl intagit sin plats i nämnde egenskap. Han jsgade fortfarande och red oförvägnare än någonsin endast i hopp att Ellen Wynne skulle få höra talas derom. Innehållet i hans skjutväska efter en dags skarp jagt skickades till kyrkoherdebostället, för att hans namn skulle bli med loford omtaladt i huset der Ellen Vynne vistades, och när han utmärkt sig på cricket brydde han sig ej om det beröm hvarmed han öfverhopades, utan fann sig tillräckligt belönad af den glädje som lyste i Ellens ögon då hon gaf honom sin hand och lyckönskade honom till den framgång han vunnit. Sedan Frank Scorrier kännt Ellen ett år, frågade han henne om hon ville bli hans hustru, hvartill hon samtyckte. Hon var faderoch moderlös och bodde nu hos sin onkel mr Womersley, landtjunkare i en församling tjugo engelska mil från den, der Frank bodde, gammal och i