Göteborgsposten – 25 januari 1872, sida 1

små omständigheter. Han hade ett godt sundt förstånd, lika väl som ett vänligt hjerta, och ville att den som eftersträfvade Ellens hand äfven skulle vara i sådana omständigheter att han kunde försörja henne väl, ehuru han hvarken fordrade rang eller någon stor förmögenhet hos hennes tillbedjare. Mr Womersley tyckte om Frank Scorrier och blef djupt bedröfvad då han erhöll den underrättelsen, att gamle mr Scorrier plötsligt aflidit, och att Frank efter en öfversigt af affärerna funnit egendomen betydligt intecknad och sig sjelf i det närmaste på bar backe. Mr Womersley hade inga penningar att erbjuda den unge mannen för hvilken han hyste så lifligt intresse och med hvilken han hoppats bli så nära förenad. Men han hade ett tillräckligt förråd af sundt förnuft. Han ville ej lyssna till det förslag de båda älskande framställde, att de genast skulle låta viga sig och förenade se framtiden an. Den gamle gentlemannen hade ett långt samtal med Frank och sade honom rent ut, att förr än han kunde visa någon utsigt till en ställning i lifvet — en ställning som han genom egen flit kunde förskaffa sig och bibehålla — skulle Ellens hand aldrig bli hans. Etter en lång öfverläggning, hvari de alla tre deltagit, hade Frank Scorrier beslutat att söka rädda undan så mycket som möjligt ur det ekonomiska skeppsbrottet och emigrera till Australien. Han var ung och stark, full af hopp och tyckte sig just vara den man som borde vinna framgång i ett land som hade så lysande utsigter för den arbetsamme och shärdige att erbjuda. Om några få år, kanske om några