Göteborgsposten – 24 januari 1872, sida 1

De tillbragte en mycket angenäm tid i Tyskland, reste efter sin beqvämlighet från stad till stad, sågo sig grundligt omkring öfver allt, utan brådska eller oro. Unge Lovel trifdes förträffligt; den nya sköterskan beundrade honom, och den trogna Jane Target var lika lycklig som dagen var lång bland alla de under som omgåfvo henne på den utländska resan. Daniel Granger var nöjd och förhoppningsfull, lycklig af att se sin unga hustrus vackra ansigte för hvarje dag se allt friskere ut, lycklig af sammanvaron med sitt barn som i samma mån dess förstånd började utvecklas tycktes allt närmare fästa sig vid sin far. I medio af November togo de sitt vinterqvarter i Rom. Clarissa älskade denna städernas stad och var mycket glad öfver att komma tillbaka dit. Hon åkte omkring med sin två år gamle son och visade honom alla märkvärdigheterna, lika ifrigt som om dessa minnen från forntiden skulle kunnat fullkomligt uppfattas af hans späde sinne. Hon återtog sina konststudier med fördubblad ifver, liksom om det legat en Rafaelsfeber i luften och uppgjorde planer att kopiera halfva antalet af vatikanens taflor. Det fanns tillräckligt många familjer, engelska och utländska, med hvilka de kunde umgås, och Clarissa fann sig nästan lika eftersökt här som i Paris. På detta sätt förflöto de två första vintermånaderna på ett högst angenämt sätt, tills man kom in i Januari, under hvars lopp de skulle återvända till Arden. De skulle återvända dit för att öfvervara en vigtig tilldragelse— en tilldragelse på hvilken mr Granger tänkte med oblandad tillfredsställelse, och som äfven för Clarissa var mer än angenäm. Miss Granger skulle ingå äktenskap — med sin pappas samtycke och gillande naturligtvis, såsom det anstod en dame den der framför allt fäste afseende vid pligten. Efter att ha tillbakavisat åtskilliga mycket förmånliga anbud under loppet af sitt jungfruliga lif, hade hon slutligen gifvit vika för den trogna och hängifna hyllning som egnades henne af mr Tillott, adjunkten i Arden,