Göteborgsposten – 24 januari 1872, sida 1

Stockholms-korrespondens. Den 21 Januari 1572. Såsom i en föregående korrespondens förmodades har regeringen, i propositionen om statsverkets tillstånd och behof, föreslagit åtskilliga ändringar i fråga om postväsendet, deribland äfven att tidningsstämpeln skulle utbytas mot en afgift till postverket för med posten befordrade tidningar. — Det är först från år 1820 som postverket började att i någon vidsträcktare mån sysselsättas med tidningarnes spridande kring landet mot en ersättning af en åttondedel af portot med medgifven vanlig portomoderation. År 1823 beslöto Rikets Ständer att tidningarne skulle förses med särskild charta-sigillata-stämpel och Sverige är pumera det enda land der tidningarne försändas med posten utan ersättning till postkassan. År 1870 uppgick antalet af tidningsexemplar, som befordrades med posten, till 3 millioner och nådde en vigt af 3022,5 centner. En tung börda för postverket att bära och det för intet! Försändningarne med posten visa ungefär följande proportion: fribref 8 4, bref 13 2, paketer 15 2, tidningar, tidskrifter m. m. dithörande 64 2. Såväl för postverket som för tidningarne, hvilka måste betala stämpelafgift äfven för icke med posten försända exemplar, är detnuvarande arrangementet obilligt och olämpligt. Derför har Generalpoststyrelsen föreslagit att tidningsstämplingen skulle upphöra och tidningarne befordras med posten mot en afgift för tidningar som utkomma mer än en gång i veckan af 20 2, en gång i veckan till en gång i månaden 10, 2, och mindre ofta än en gång i månaden 5 5 af prenumerationspriset. Då H. M:t konungens helsa fortfarande förbättrats har han äfven mera börjat deltaga i sällskapslifvet. Med anledning af riksdagens öppnande gaf H. M:t i Onsdags middag för kamrarnes talmän och högre funktionärer som deltagit i ceremonien; och i Fredags afton voro till soire hos konungen inbjudna omkring 120 personer, då bland annat fyra lefvande taflor utfördes: Barberaren i Sevilla, Erik XIV, Don Quixote och Ur Frithiofs saga. Det är naturligt att alla dessa skulle vara utmärkt lyckade, då man känner den höga värdens konstnärliga smak. Medlemmarne af den kgl. familjen voro alla närvarande — äfven H. M. enkedrottningen, som nu syntes fullt återställd efter några dagars illamående — utom hertigen af Dalarne, som för tillfället var opasslig, prinsessan Eugenie, fortfarande hindrad af sjuklighet att lemna sina rum, samt den bortovarande unge hertigen af Wermland. I dag, H. K. H. hertigens af Östergötland födelsedag, intaga de kgl. personerna middag på slottet en famille och i går gaf H. K. H. hertigen af Östergötland stor bal i arffurstens palats. Andra dels enskilda, dels mera offentliga baler för societeten äro förestående och man kan sålunda betrakta vintersäsongen vara i full gång. För kamrarnes ledamöter har finansministern hr Wern tillkännagifvit att han träffas Fredagsaftnarne mellan 7—114. Krigsministern hr Weijdenhjelms inträffade sjukdom, beklaglig af många skäl, hoppas man icke blifva längvarig. Hr W. har i flera år varit hemsökt at ett lefver-lidande, hvarföre han måst åtskilliga gånger besöka Karlsbad, och skall derföre äfven först hafva afböjt den honom erbjudna statsrådsposten. En förkylning lärer hafva tillstött och gjort att han sedan åtta dagar varit sängliggande. Enligt läkarnes utsago hade dock i går tillståndet blifvit så betydligt bättre, att det är förhoppning om att hr Weijdenhjelm om en 8 å 10 dagar kan vara återställd. Hans sjukdom skola vi hoppas sålunda ej kommer att lägga hinder i vägen för aflemnande till riksdagen af en kgl. proposition om upphörande af rätt till friköpning från beväringsexercisen, ett förslag något så när i samma syfte som den af hr Adlersparre i Andra kammaren väckta motion. Man antager nemligen att en sådan proposition skulie vara att förvänta, med anledning af en framställning utaf sält-förvaltningskomiten, hvilken komits för ett bättre ordnande af intendenturen ansett det önskligt att friköpningen äfven i fredstid upphörde. Att regeringen sedan en motion i ämnet blifvit väckt, skulle finna den ifrågasatta propositionen mindre behöflig, då frågan redan vore å bane, har visst blifvit sagdt, men torde tarfva bekräftelse