Göteborgsposten – 24 januari 1872, sida 1

vid 1871 års riksdag samma öde som hr Montgomery-Cederhjelm, och af samma anledning; han insattes då i Bevillningsutskottet, men har nu åter förflyttats till Statsutskottet, och kunna således båda vitsorda, att om än Första kammaren är sträng, så är den dock ej oförsonlig. Att Första kammaren icke återinsatte landshöfding Leijonancker i Statsutskottet, torde möjligen orsakats deraf att hans sakkännedom i jernvägsfrågor nu icke vidare påkallag, sedan jernvägsstriderna förflyttats på ett annat område. I Bevillningsutskottet ha hr Häggström, frih. Gyllenkrook och grefve N. G. Sparre placerats i stället för hr Adlersparre, frih. v. Essen och hr Arrhenius. I Bankoutskottet likaledes hrr Westman och Rettig i stället för hr.v. Ehrenheim och frih. Peyron, samt i Lagutskottet generaldirektören Almqvist i stället för presidenten Thyselius. Det sätt, hvarpå landtmannapartiet nu kompletterat Konstitutionsutskottet, bekräftar min förut gjorda antydan, att det är från nämnda utskott som oppositionen mot regeringen nu skall utgå och med en ministerförändring en bloc till ovilkorligt resultat. Hr Sven Nilsson i Österslöt, Lyttkens, Carlsund och Victor Rydberg hatva i nämnde utskott blifvit insatta i stället för hrr Ljunggren, Wijk, friherrarne Bonde (död) och Åkerhjelm. De sålunda insatta äro mycket stränga herrar och den utmärkelse som tilldelats dem medför stora förpligtelser. Hvad särskildt hr Lyttkens beträffar, så torde han för sin anställning i Konstitutionsutskottet i ej ringa mån hafva att tacka hr Carl Ivarson, som derigenom anvisat honom en ny bana, mera lysande och löftesrik än den han vid förliden riksdag beträdde såsom ledamot i Bankoutskottet. Att landtmannapartiet nu abandonnerade prosten Ljunggren vittnade icke om tacksamhet. Ingen försvarade mera nitiskt än han, landtmannapartiet till behag, 72 S R.-f.; men sådana tjenster glömmas lätt, då sträfvandena taga en högre riktning bland de väljande. I Statsutskottet har kapt. John Ericson inträdt i stället för hr Kallstenius. Derigenom har den förre belönats för sina i försvarsfrågan nedlagda förtjenster och för sin utsökta takt vid redigerandet af klämmen i det senast afgifna försvarsutskottsbetänkandet; hr Kallstenius har deremot straffats för det att han vid urtima riksdagen icke lydde trumman — landtmannapartiets. I Bevillningsutskottet ha hrr Kolmodin och Sääf placerats i stället för hrr Forssbeck och Heeggström. Då landtmannapartiet ansett hr Forssbeck obeböflig i gämnda utskott, torde för afgjordt kunna antagas att den sista strängen nu har sprungit på protektionismens båge. I Bankoutskottet ha grösshandl. P. Olsson, hrr Åke Andersson, Appeltöfft, Heggström och C. J. Bengtsson erhållit plats i stället för hr Sääf, frih. at Schmidt, Witt (ej längre riksdagsman), Hegermark och Lyttkens. Slutligen har i Lagutskottet hrr Mankell, Sven Nilsson i Efverröd och Lars Pehrson i Hjulsta ingått i stället för hrr Kolmodin, Norin och Hedin. Enda skälet för hr Mankells anställning i lagutskottet har tvifvelsutan varit att ingen annanstädes fanns för honom lämpligt rum. Men obestridligt är, att då landtmannapartiet i detta utskott nu af åtta ledamöter insatt fyra hvilka icke ega någon nämnvärd lagkunskap, äro åtminstone anspråken på deras deltagande i utskottets arbeten reducerade till ett minimum som utan ansträngning bör kunna uppnås. Om man tager i betraktande å ena sidan hvilka ledamöter af Andra kammaren som blifvit anställda i utskotten och å andra sidan hvilka de ledamöter äro som icke tagits i anspråk, så är det i ögonen fallande att än mera vid denna riksdag har vid vallistornas upprättande personernas partiställning — icke deras öfriga egenskaper och allraminst deras bildning — tagits i betraktande och varit det afgörande. Den föreställningen ligger ock nära till hands, att äfven hos oss är ett bonderegemente i antågan, måhända mindre krasst än det som redan inträdt i Norge, men till sitt syftemål lika materialistiskt och lika fientligt mot all högre bildning.