Göteborgsposten – 24 januari 1872, sida 1

————— —— — —:——————— XLIX. Efter denna försoning som utöfvade ett underbart lugnande och tröstande inflytande på Clarissa — och hvem kan beskrifva huru lycklig den gjorde hennes man — tillbragte mr och mrs Granger nära ett år på resor. För sin egen del skulle Daniel Granger gerna ha velat återvända till Arden nu då hans sinne blifvit lättadt från den tunga bördan; men han ville ej att grannarne skulle få se hans hustru innan den friska färgen återvändt till hennes ansigte, eller att de skulle få tillfälle att intränga i hemligheten af den korta schismen. Att under en längre tid stanna borta var det säkraste sättet att låta skandalen dö ut, ifall någon skandal blifvit väckt. Han skref till sin dotter ett bref hvari han i största korthet omnämnde, att han och hans hustru bilagt de små misshälligheterna — de små misshälligheterna! Sophia uppgaf ett rop af harm då hon genomläste denna del af sin fars bref och kunde till en början knappt tro sina ögon — samt att de nu gjorde en resa genom Tyskland med afsigt att tillbringa vintern i Rom. Alldenstund Clarissa ännu ej vore riktigt återställd, ansåg han det vara bäst för dem att vara allena; men han var. villig att befrämja hvilka planer hans dotter kunde ha fattat för sin lycka under hans frånvaro. Miss Granger svarade helt kort att hon var rätt lycklig på Arden med sina -pligter, och att hon ej hyste någon önskan att flacka verlden omkring för att söka en förnöjsamhet som sysslolösa och lättsinniga personer sällan finna, de må resa hvart som helst. Hon lyckönskade sin far till att ha fått slut på en misshällighet, som hon trott vara af allt för allvarsam natur för att så lätt kunna biläggas, och hoppades att han äldrig skulle få anledning att ångra sin mildhet. Mr Granger kramade ihop brefvet i sin hand och kastade det öfver bord från den rhenångare på hvars däck han denna morgon öppnat sin engelska korrespondens.