Från Utlandet. Under d. 16 d:s skrefs från Pariszrörande debatten inom nationalförsamlingen ang. handelslagstiftningen följande: Hur stort det intryck än var, som Thiers vältalighet utöfvade sistl Lördag på nationalförsamlingen, var det likväl icke tillräckligt att hädanefter möjliggöra hvarje egen eftertanke hos de enskilda deputerade. Några tviflare inom nationalförsamlingen ha neml. underkastat hållningen i Thiers sista tal en närmare pröfning, och dervid har en sida kommit under diskussion, hvilken dittills endast ytligt berörts: neml. den diplomatiska. Kammaren har visserligen rättighet att höja införseltullen på sina råämnen med 20 proet — men, enligt de bestående handelefördragen, endast i det sall, att denna tillökning i tuller på införseln från utlandet samtidigt motavaras af en lika tillökning i beskattningen at produktionen inom landet, så att tormågan af täfling blir densamma tör båda parterna. Kammaren, som tyckts ignorera denna bestämmelse, hvilken förefinnes i alla sedan 1860 atslutade franska handelsfördrag, syntes på visst sätt öfverraskad, då hr Johnstone i går blottade denna omständighet och regeringspresidenten å sin sida likasom råkade utom sig, samt föga fattades, att han skulle velat sätta frihandlarerepresentanten för det vinodlande Gironde inom lås och bom. Hr Thiers stora rörelse vid detta afslöjande af det egentliga diplomatiska sakförhållandet törrådde genast for den mera tänkande delen at törsamlingen, hvad regeringen egentligen åsyftat med sin taktik. Engelska regeringen hade som bekant helt kort tillbakavisat hvarje försök att upptaga en protektionistisk tulltariff i det till ända gående handelsföredraget och beslutnt att heldre gå in på, att detsamma icke förnyades, än att låta söreskrifva sig vilkor, hvilka så föga motsvarade dess irmhandelsgrundsatser. -Hr Thiers uppgaf likväl icke allt hopp att få de engelska statsmännen till bättre tankar, om de skulle verkligen se sig stälda inför alternativet af att handelsfördraget icke förnyades och at 20:prots tillökning i tull på råämnen. Enligt hans åsigt räknade engelsmännen derpå, att nationalförsamlingen aldrig skall gå in på en enkel lösning af handelsfördraget. Han sjelt tycktes icke vara synnerligt öfveriygad om att kunna ordentligt genomdritva denna mera extrema kasus. Dertör ville han låta detta tillägg voteras af kammaren, för hvilken återvägen skulle derefter varit stängd; om man i London det oaktagdt icke velat finna sig i denna förhöjning, hvaraf då upphäfvandet af handelsfördraget skulle följt af sig sjelf. Detta var den protektionistiska fälttågsplanen. Men hr Thiers gäckade kammaren och kanske ätven sig sjelt, då han föregaf, att de intresserade makterna noun —-————-.-— — .— —— --—