Göteborgsposten – 22 januari 1872, sida 2

skulle vara hugade att tillåta Frankrike denna ofantliga tillökning i införseltullen på råämnen och väfnader. De intresserade kabinetten, detta var åtminstone icke någon hemlighet för utrikesministern, voro och äro ännu alla fast beslutna att gemensamt protestera mot hvarje kränkning af de rättigheter, som fördragsenligt tillkomma dem och att utan afseende på Frankrikes ställning upprätthålla de handelsprivilegier, som tillfärsäkrats deras innevånare. Denna afsigt har redan flera gånger gifvit: sig tillkänna och skulle endast komma på skam, om Frankrike bestämde sig för en proportionerlig motsvarighetsskatt på ull, lin, silke etc., som det sjelf producerar. Men en sådan skatt skulle närmast träffa ullproducentarna, d. v. 8. de stora jordegarne, d. v. s. den stora majoriteten i nationalförsamlingen, d. v. s. hela högern, som naturligtvis är häraf föga uppbygd och regeringen föga tacksam, derför att hon i tysthet bragt den nära till att senare nödgas på köpet ingå på en nödvändig konseqvens af den föreslagna 20.:prets tillökningen. Ran skulle kanske kunna bestämma sig för att stå fast vid skattetillökningen af de 20 94 utan någon motsvarande förhöjning inom landet, men det skulle vara detsamma som en brytning af de samtliga handelsfördragen. Frankrike skulle dermed svårligen utsätta sig för ett krig, men väl för en allmän förhöjning i grannstaternas tulltaxor, hvarmed visserligen de tongifvande protektionistiska kretsarnes nationalekonomiska ideal skulle bli uppnådt, men hvilket solkrepresentationen svårligen skulle vilja med öppna ögon godkäana. Alla dessa konseqvenser af 20 44 tillökningen äro nu afelöjade inför kammaren och det skall behöfvas mycken skicklighet för att återvinna den af Thiers härigenom förlorade terrängen. Han sjelf tviflar visserligen icke på möjligheten at att lyckas; men ännu är icke allt bopp förloradt om, att den nu upplysta kammaren skall genom ett negativt votum förstöra en sådan förderflig seger.