Göteborgsposten – 16 januari 1872, sida 3

att hejda den ryska invasionen i öster, och flottan samt nordkusterna blockerades af Frankrikes, Englands, Rysslands, Sveriges och Danmarks förenade flottor. Preussen var i sjelfva verket fullständigt isoleradt och angripet på alla sidor. Kejsaren, som hoppades att genom ett djerft slag reparera kronprinsens nederlag, försökte genom en forcerad marsch öfverraska och krossa den franska armen, såsom han mer än en gång gjort under fälttåget i Frankrike. Men denna gång, säger berättaren, hade fransmännen varit måna om att skaffa sig noggranna underrättelser om fiendens rörelser och egde generaler som förstodo sin sak, hvadan de voro beredda att mottaga honom i en stark strategisk position några mil från hufvudstaden, och der utkämpades den stora och afgörande drabbning, åt hvilken historien gifvit namnet Slaget vid Berlin, Om den utkämpades af fransmännen ensamma eller om ryssarne äfven hade någon del deri omtalades ej rätt tydligt af landtvärnsmannen; men segern var fullständig, preussarnes arme flydde i oordning och kejsaren sände fredsombud till de allierade suveränerna. Vid mottagandet af detta budskap, hejdade kejsaren af Ryssland genast sin armes framryckande, men konungen af Frankrike svarade att han först i Berlin ville underhandla, och i enlighet dermed höll franska armån nästa dag sitt intåg och besatta hufvudstaden. Fredsvilkoren blefvo slutligen afgjorda på en kongress af makterna i den fria staden Frankfurt, och en hård pröfning var det för preussarne att se alla småkonungarne och furstarne intaga platsen såsom kontraherande suveräner. Europa rekonstruerades så mycket som möjligt på basis af 1815 års traktat. Italien blef ej styckadt, men tvangs dock att återställa Kyrkostaten till den helige fadern. Hvad England beträffar, kunde alla kungarne på kongressen eller ännu flera göra det till den makt det varit. Dess kolonier hade gått förlorade, utan att kunna återställas, och det är tydligen författarens åsigt att detta ej var mer än lingland förtjent. Preussen fick betala Ryssland en betydlig skadesersättning; Frankrike nöjde sig med att fordra krigsemkostnaderna och äterställandet af den skadesersättning det måst lemna enligt 1871 års fred samt af all den krigsmateriel som då togs. För öfrigt begagnade det sig ej af sin seger i annan mån, än att det flyttade Carl den Stores qvarlefvor till S:t Dnis, sannolikt till tecken af det tyska kejsardömets slutliga och fullständiga upplösning.