Göteborgsposten – 15 januari 1872, sida 1

skäl att närma sig icke i språng utan steg för steg. Hvarje census, hvarje försök att göra politiska rättigheter beroende af förmögenhetsqvaliflkationer, måste i det hänseende alltid sakna förnuftig grund, att man ej kan angifva giltiga skäl, hvarför just den eller den punkten blifvit vald. Hvarför skall den vara fullmyndig medborgare, som erlägger bevillning efter 800 rdrs inkomst, men ej den som skattar efter 790 rdr? Eger den sista tio-riksdalern i först anförda summan tillräcklig kraft att bekläda med de egenskaper, som alla de föregående ej kunnat åstadkomma? Sådana frågor ha ofta framställts och framställas ännu, Ur praktisk synpunkt sedt är svaret lätt, men ej ur teoretisk, ty härvid förnyar sig den gamla erfarenheten att siffror såsom till sin natur något skiftande och rörligt aldrig kunna afgifva en fast gräns, utan måste förblifva något godtyckligt. Fråga blir derföre om ej denna census kan ställas i samband med andra omständigheter, som förminska om också ej upphäfva godtyckligheten. Ett sådant samband vore i viss mån funnet, om den politiska rösträtten gjordes beroendeaf bevillnings erläggande till staten i allmänhet, utan afseende på dees större eller mindre belopp, medan å andra sidan frånvaron af denna medborgerliga rättighet skulle vara åtföljdt af frihet från bevillning. Det var från uråldrig tid sed inom svenskt samhälle att blott den, som deltog i utskylderna för staten, skulle ha sitt ord med i laget om dess angelägenheter, och omvändt ligger då den regeln nära till hands att den hvilken ej eger ett sådant ord också bör vara betriad från utskylder. Det mest berättigade tadlet emot nu bestående röstförhållanden kommer, efter vårt förmenande, icke från dem hvilka stå under den enligt gällande bevillningsförordning skattebefriande gränsen af 400 rdr, utan från deras sida som med hänseende på inkomsten befinna sig mellan nyssnämnda summa och de. det politiska lifvets portar öppnande 800 rdr:na. Enklast vore visserligen att utsträcka friheten från bevillnings erläggande till hyarje inkomst under 800 rdr eller ock att fastställa summan 400 rdr — den punkt vid hvilken nu skyldigheten till bevillnings utgörande vidtager — såsom census. Det förra hindras dels genom afseendet på statens ekonomiska förhållanden, hvilka näppeligen tillåta sådant, hvarförutom då den nu temligen allmänt framställda fordran om utsträckning af rösträtten blefve alldeles otillfredsställd, Det senare alternativet synes oss af annan grund ej vara rådligt. Fyra hundra riksdaler utgöra, ätminstone i vära större städer, y ett tillräckligt belopp för en arbetarefamiljs ärliga uppekälle; dessa nya valmän komma således att stå proletariatets gräns väl nära, och till och med den slags grund som kan ras för nu bestående förhållanden hade häriganom bortfallitFastställdes deremot på inkomstskalan siffran 600 såsom den punkt, vid hvilken skyldigheten till bevillnings utgörande och rättigheten till deltagande i det politiska lifvet samtidigt inträda, vore — så förefaller det oss — åtskilliga af de nämnde olägenheterna undanröjde. De representerade samhällsklassernas anspråk på allmän rösträtt hade visserligen ej i sin helhet blifvit tillfredsställde, men för hvad som ännu brast häri kunde ersättning anses hafva blifvit lemnad genom den vidsträcktare friheten från bevillning. Det gifves lägen i lifvet, under hvilka en förbättring af de ekonomiska omständigheterna är at mera vigt för medborgaren än rättigheten att i urnan nedlägga sin omröstningsskärf. Ifall en dylik nedsättning företogs, är det väl sannt att den årsinkomst, som gåfve valberättigande, blefve så pass låg att det kan betviflas, huruvida densamma komme att i samma mån som nu gällande census innefatta de garantier, hvilka med hvarje sådan afses. Men man bör hoppas att en ökad folkupplysning och den till hela personen sig sträckande bildniog, hvilken nu alltmera kommer hvarje samhällsmedlem till del, härå skall kunna råda bot, och det ligger dessutom i utvidgningen af den politiska friheten, när densamma blott sker inom de gränser, som af tidsförhållandena