Göteborgsposten – 12 januari 1872, sida 1

— Se Clary! Hvad i himlens namn för dig till Brissel? utbrast han. — Jag har kommit för att bo hos dig, en liten tid, Austin, om du vill tillåta mig det, svarade hon lugnt. Jag har intet annat hem nu. Austin Lovel lade ifrån sig sin palett och gick öfver rummet för att taga emot henne. — Hvad vill det säga, Clary? Hör på, unga qvinna, sade han till Jane Target, ni skall finna min hustru i nästa rum, och hon skall hjelpa er att sköta om den lille. Nå, Clary, fortfor han sedan kammarjungfrun gått in i det anvisade rummet, hvad vill detta säga? Clarissa omtalade sin historia — omtalade den så noga som hon kunde omtala en historia hvilkea kastade en skugga på henne sjelf. — Jeg for till Rue du Chevalier Bayard N:r 5 på Tisdagen — såsom du minns att jag lofvade dig, Austin — och fann mr Fairfax der. Du kan föreställa dig huru öfverraskad jag blef då jag flek höra att du rest. Han sade det ej genast, utan höll mig qvar der — samtalade med mig. Clarissa rodnade djupt vid dessa ord. — Samtalade med dig! upprepade Austin, du menar att han gjorde dig sin kärleksförklaring! Den infornaliske skurken ! — Det var — mycket vanhederligt! — Det är en mild benämning derför. Huru! han stannade qvar i mina rum sedan jag rest för att locka dig i en snara, med risk att kompromettera dig på ett mycket allvarsamt sätt! Du gaf honom väl aldrig någon uppmuntran, eller hur, Clarissa? — Det var aldrig min afsigt att göra det. — Var aldrig din afsigt att göra det! Men en qvinna måste väl veta hvad hon gör. Du brukade träffa honom hos mig mycket ofta. Om jag kunnat drömma om att det var någon kurtis mellan er, skulle jag ha skyndat att