Göteborgsposten – 11 januari 1872, sida 1

————04kt c —— åt honom utan svepto en silkesduk kring hans hufvud och deröfver en schal. Den lille underkastade sig beredvilligt operationen som han utan tvifvel ansåg såsom ett förträffligt skämt. Allting var nu färdigt. Clarissa bar sitt barn, Jane gick förut med kappsäcken utför den mörka domestiktrappan, der de i hvilket ögonblick som helst kunde möta en af mr Grengers tjenare. Lyckligtvis mötte de ingen ; för nedstigandet åtgingo endast två minuter, och då Clarissa hunnit ner befann hon sig i en liten fyrkantig förstuga, upplyst af en gaslåga och uppfylld af en stark kökslukt. I nästa ögonblick öppnade Jane en dörr, och de kommo ut på en mörk gränd. Sedan de gått ett litet stycke funno de åkdonet som Jane beställt. Clarissa underrättade kusken om hvart han skulle köra, och satte sig derefter upp med den dyrbara bördan i sina armar, Den dyrbara bördan gaf ett jämrande ljud ifrån sig i detta ögonblick, och modern hade mycket att göra för att tysta den. Några alnar ifrån hörnet af huset passerade de förbi en men, som nyfiket blickade in i åkdonet. Denne man var George Fairfax som i skymningen vandrade af och an på gatan för att rekognoscera sin älskades boning och som lät henne passera obemärkt. Hans egen betjent var samtidigt sysselsatt med att undfägna en af mr Grangers lakejer i en närbelägen vinbutik, för att locka ur denne den upplysning mr Fairfax behöfde rörande mrs Grangers kammarjungfru. De uppnådde stationen jemnt fem minuter innan tåget afgick till Amiens, och då Clarissa väl satt i jernvägskupsen kände hon sig nästan viss om sin seger, så lätt hade början varit. Hon kysste och välsignade Jane Target, som hon kallade sin skyddsegel, och öfverhöljde sitt barn med kyssar och smekningar. Allting gynnade henne. Flykten blef ej upptäckt förrän närmare tre fjerdedels timma efter det Clarissa med sitt barn på armen smugit sig ner för den mörka dome