Göteborgsposten – 10 januari 1872, sida 1

var en stor stad, och hon visste ej det ringaste hvar hon der borde söka honom. Kunde hon ens vara säker på att han verkligen rest till Brässel? Till något ställe måste hon dock resa, det var tydligt. Det skulle vara af föga betydenhet hvar hon fann en fristad, blott hon hade sin älskling med sig. Sålunda rådslogo de båda qvinnorna i Clarissas toilettrum, under det Daniel Granger gick fram och tillbaka i den stora salongen, väntande det utlofvade besöket af George Fairfax. XLII. Mr Fairfax kom straxt efter klockan tolf — kom med ett lugut allvarsamt utseende, såsom en man den der har ett vigtigt åliggande att uppfylla. Af allt sitt hjerta skulle han ha önskat att duellernas dagar ej varit förbi, att han kunnat skicka en vän till mr Granger för att sedan tvisten skulle kunnat bli uppgjord på honett sätt, i någon mörk all vid Vincennes. Men en duell i våra dagar skulle för en engelsman vara något allt för oerhördt för att kunna föreslås vid nykter besinning. Mr Fairfax kom till sin fiendes hus i ett särskildt ändamål. Den qvinna han älskade var i Daniel Grangers våld; det var hans skyldighet att förklara det fatala mötet i Austins rum, att rättfärdiga Clarissas uppförande i hennes mans ögon. Det var ej hans mening att afstå från sina förhoppningar om deras blifvande förening — tvärtom hoppades han att föregående aftons uppträde skulle åvägabringa en skyndsam skilsmessa mellan man och hustru. Men han hade bragt henne i en falsk ställning; hon var oskyldig och det var hans ovilkorliga skyldighet att bekräfta hennes oskuld. Han fann Daniel Granger lugn och kall. Det skamliga i hans egen belägenhet framstod för honom i första ögonblicket af deras möte. Han erinrade sig den tid då