Göteborgsposten – 10 januari 1872, sida 1

var den ende kandidaten som förordats af någon större korporation inom hufvudstaden, nemligen Handtverksföreningen, och det enhälligt; de olika verksamhetsgrenarne inom samhället borde vara representerade, hufvudsakligen i följd af den fackkunskap och yrkeserfarenhet som äro af behof för lagstiftaren; inom hela representationen finnes ingen enda handtverkare ); han eger allmänt förtroende inom sin klass och äfven allmän aktning utom densamma; hans energi och verksamhetsifver är ganska stor, och i försvarsfrågan var hr Svanberg just en ibland dem som mest ogillade landtmannapartiets åtgöranden; han har alldeles icke, som man påstått, affallit itrån sina förra åsigter i ekonomisk lagstiftningsväg; då man söker befria honom från misstanken att vara protektionist, så fbehöfver han ej befrias från misstanken att vara det som han aldrig varitÖ. I en annan tidning yttrades, att då hr Svanberg fungerade som riksdagsman Luträttade han icke det allra ringaste utan visade sig vara i politiskt hänseende en fullständig nolla, som bakom kulisserna sprang småärenden åt landtmannapartiet-. Då han uppgifvits vara handtverksföreningens antagne kandidat, så upplyste samma tidning, att när han dertill antogs voro på sin höjd ett tjog personer tillstädes; hans oförmåga såsom riksdagsman hade redan blifvit tillräckligt konstaterad o. s. v. Advokatfiskalen Ljungbery — som i det afseendet står främst, att ingen valberättigad i hufvudstaden flera gånger än han blifvit som kandidat uppställd, men fallit igenom — har skäl till klagan öfver det sätt hvarpå både hans protektorer och hans motetändare i tidningspressen behandlat honom. En tidqning vitsordade hans stora förfarenhet i allmänna värf och en mångsald af insigter, som kunna vara till gagn vid behandlingen af en mängd ftrågor. Emot honom hade visserligen invändts, Åatt man icke har samma förtroende för hans fasthet och pålitlighet, som för hans törmåga ; men något faktiskt förhållande för en sådan opinion hade ej uppgifvits, och ansågs derföre ifrågavarande omdöme såsom väsendtligt grundadt på en fördom. En annan tidning, som länge varit protektionssystemets kraftigaste målsman här och som väl modifierat, men icke öfvergifvit sin ställning i detta hänseende, ville ej förorda hr Ljungbergs val, ehuru han i dylika frågor (neml. om protektionism eller frihaadel) står våra åsigter lika nära som hr Svanberg, om ieke mer. Två tidningar voro deremot rent at förtjusta i hr Ljungberg, hvilkas kandidat ban var. Fastän tjensteman bör och kan hr Ljuugberg nu väljas till riksdagsman för Stockholm framför någon annan.) Tan behöfves för att pådrifva en — nödig och nyttig reforia i det tunga förvaltningsmaskineriet; borde väljas så att han komme i tillfälle att bringa till slut den medicinska frågan; han skulie hålla emot anslagsfordringarne, hjelpa till att skona statsverket från fortfarande starka åderlåtningar o. s. v. — yttrades i den ena tidningen. I den andra uppnåddes dock klimax medelst följande uttalande: Vi uppmana alla de valmän, hvilka önska i riksförsamlingen insätta män med öppet öga för tidens stora frågor, samt förmåga att arbeta för deras lösning, att mangrannt infinna sig för att skänka sina röster ät advokatfiskalen C. E. Ljungberg och smeden H. Hagerman; och när dertill vidare lades, att till och med Andra kammarens älderspresident (hr L. J. Hierta) hvilken ingen kan tillvita några förhastade uttalanden och hvilken bör känna hvilka egenskaper de män företrädesvis böra ega som värdigt skola representera hufvudstaden, varmt förordade både hr Ljungbergs val och nästan gick i proprieborgen för att han såsom ledamot i borgareståndet icke visat sig vacklande, samt äfven hr Hagermans ) Mot detta påstående torde representanten från Grenna protestera, enär han äfven är fabrikör. 4) Att hr Ljungberg, som förr strängt ogillat att statens embetsmän inneha flera tjenster, numera sjelf innehar två, nemligen dels som notarie i kammarkollegium och dels som advokatfiskal i Armens pensionskassa, anmä ktes icke, ty hr L:s tjenstemannaegenskaper äro icke jemförliga med någon annans, och hans arbetsförmåga är dessutom så stor, att han äfven räcker till som verksam ledamot i Stockholms husegareförening?, hvars största lifaktighetsprof framträdde då den till sin kandidat antog hr Ljungberg. Ah A. hanna Att I var An 453 AÅ 1