Göteborgsposten – 4 januari 1872, sida 1

— — Slesvig skall måhända ännu ha en lång, framtida istoria. Det blir emellertid ej den man, hvilken skrifvit så mycket om de fordna striderna för Slesvig, det blir ej professor Allen, som kommer att skildra denna framtida strid. Han afled, som bekant, för några dagar sedan i en ålder af något öfver 60 år. Allens fader var skotte, men han kom som silfverarbetare hit till Danmark och gifte sig med en jutländsk hemmansegares dotter, och i detta äktenskap föddes 1811 den son, som skulle bli af så stor betydelse för den danska historieskrifningen. Redan från hans studenttids första dagar var den nordiska historien hans käraste studium och hans gradualdisputation år 1844 handlade också om Kristian II:s Landsflygtiched?. Men redan förut hade han genom sin Haandbog i Fedrelandets Historiet, hvilken belönades med pris af Efterslagtsselskahet, fått namn bland Danmarks bästa häfdatecknare. Det är er bok, som vi här i Danmark alla känna, under vår skoltid lade vi dermed en förträfflig grund för det, vi veta om fäderneslandets historia och detta ej blott om kungarne och krigen utan äfven om folkets och landets utveckling. Ty detta var just en af Allens förnämsta förtjenster, att han i breda och kraftiga drag uppdrog en bild af nationens inre historia. Ett annat af hans arbeten har utan tvitvel äfven i Sverige funnit åtskilliga läsare, jag menar hans förträffliga framställning af Det danske Sprogs Historie i Hertugdömmet Slesvig. Det är gifvet, att underrättelsen om hans död öfverallt i Danmark mottagits med stor sorg. Men denna sorg minskas dock derigenom, att han ej gått bort ur lifvet, innan ban fått tid att fullborda sitt lifs gerning. Hans förnämsta verk, det arbete, hvartill han redan från barndomen samlat materialen, ligger färdigt. Hans uppgift var att förtålja Nordens historia från 1497 till 1536, förtälja uttömmande, klart och åskädligt om denna märkliga period, och denna uppgift fick han lösa. Visserligen föreligga offentligen ännu endast 4 band, men äfven hans skildring af de felande 12 åren är såtillvida färdig, att hon kan befordras till trycket, ty Allen hann i det allranärmaste att egna slutet af arbetet den sista genomgående granskningen. Hvar och en, som känner till detta arbete, vet att det ej berömmes för mycket, om man säger, att det ändtligen skaffar Danmark och den danska litteraturen den länge saknade hedern af att ega en verklig historiograf. Vi ha för öfrigt under det förflutna året förlorat ett jemförelsevis stort antal notabiliteter. Deribland må nämnas: biskop Bindesböll och konferensrådet Werlauff, juris professor Grain, en annan universitetsprofessor, hvilken ansågs ega en större fond af vetande än: de flesta europeiska vetenskapsmän, teologie prof. Lyngby, författarinnan m:ll Åthalia Schwarz, den förtjente arkitekten prof. Nebelong, Weyses genialiske efterföljare som dansk romanskompositör prof. Rung, psalmdiktaren Smith och litteraturhistorikern Peder Hjorth, kammarherre Berling, två ansedda förläggare, bokhandlarne Steen och Eibe, den bekante redaktören af Slesviger-tidningen Freja, Ferdinand Fischer, den unge läkaren, d:r Ärendrup, som under franska kriget ådrog sig en dödlig sjukdom, en ansedd prestman prosten Wisby samt slutligen egaren till den zoologiska trädgården vid Frederiksberg d:r Kjerbölling. Efter denna lilla återblick kunna vi måhända öfvergå till ett och annat, som ligger närmare och måhända kan ega intresse för mina svenska läsare. Först vånder jag mig till Göteborgs handelskår. Denna eger särdeles många representanter och likväl har jag hittills i mina bref knappast omnämnt någonting af särskildt intresse för denna kår. Alltså nu ett par ord om Dansk Landmans-, Vexelog Hypoteks-bank., som, det vet ni förmodligen förut, nyligen blifvit upprättad här i KöpenhamnI första början gladde man sig mycket öfver den utsigt, som härigenom öppnade sig för iandtmännen till en lättare penningtillgång och man gladde sig dubbelt, emedan ännu det angenäma förhållandet existerade att en betydlig del af kapitalsumman var tecknad i utlandet, så att medlen till bankens verksamhet ej behöfde fråntagas vår allmänna penningmarknad. Men, märkvärdigt nog, började våra finansoch affärsmän att visa en högst påfallande misstro till den nya banken. Är denna misstro grundad eller ogrundad? Ja, det saknar jag visserligen kompetens att afgöra, jag kan endast säga att våra börsmän bruka ha en mycket fin näsa i dylika saker. Under alla förhållanden är det helt visst goda skäl för alla, som vilja göra affärer med banken, att se sig väl för, mest med hänsyn till det metstånd som hvart och ett af banken utfärdadt papper skall röna inom Köpenhamns finansverld, hvarest banken ju dock slutligen måste söka sitt stöd. Det artificiella stöd som för närvarande åstadkommits af börserna i Berlin och Hamburg håller i sjeltva verket redan på att svigta. Saken är nemligen synbarligen den, att våra goda vänner tyskarne på sedvanligt sätt endast varit med om affären för att draga ådie dummen Dänen vid näsan. Två bankirfirmor i Berlin och Hamburg tecknade sig för millioner och ingingo ett s. k. Consortium med den bindande förpligtelse att icke sälja någon aktie under ett bestämdt pris. För att nu få upp dem i detta pris anordnades en maskerad byteshandel. Hamburgerhuset köpte på I börsen i Hamburg af Berlinerhusets dervarande agent i H i och vice versa, följaktligen endast pro forma och på detta sätt uppjagades aktierna till 113 å 115 points, Men så kom det beck i vällingen. Köpenhamns börs hade ju varit med i affären och som representant för denna hade baron Gedalia kommit : med in i consortiet, men denne förstod sig, i trots af sin stora finansiella Dygtighed, ej riktigt på att : sätta de tyska knepen i scen och hade. derföre varit så oförsigtig att låta en mängd aktier Komma på lösa händer. Då nu dessa icke-medlemmar af consortiet, som det oaktadt voro innehafvare af aktier, kommo unr någonting utan tvifI nÅOt oraolioe vid tanlan