Göteborgsposten – 4 januari 1872, sida 1

— — — — Ja, sade miss Granger, det är någonting utan tvifvel. Jag har varit öfvertygad derom från första början. — Hvilken var adressen, sade du? — Rue du Chevalier Bayard, N:o 7. Mr Granger lemnade rummet utan att säga ett ord vidare. Han var ej den man som länge ville vara i tvifvelsmål rörande en fråga som kunde lösas genom ögonblicklig undersökning. Han gick ut i korridoren der en betjent satt ooh läste Galignani vid lampskenet. — Har mrs Grangers åkdon kommit tillbaka, Saunders? frågade han. — Ja, sir, för en qvart sedan. Jag var med mrs Grangr. — Hvar är hon? På sina rum? — Nej, sir; mrs Granger följde ej med tillbaka. Först körde vi henne till Champs Elysses, sedermera till Rue du Chevalier Bayard, och mr Fairfax kom ner och sade mig att min matmor ej behöfde åkdonet för att komma hem. — Mr Fairfax — vid Rue du Chevalier Bayard! — Ja, sir; han är intim vän med mr Austins, tror jag. Åtminstone se vi honom mycket ofta der. George Fairfax! George Fairfax en trägen gäst hos de personer hon besökte! Den slumrande demon som så länge bott i Daniel Grangers bröst vaknade vid ljudet af detta namn. George Fairfax, den man han misstänkte i det förflutna; den man han i det närvarande försökt hålla ur vägen för sin hustru, men som tillfölje af något olycksaligt öde ej kunde nndvikas. Hade Clarissa idkat umgänge med deane målare och hans hustru endast för att utan sin mans vetskap träffa George Fairfax? Att antaga detta var att tänka sig den qvinna han älskade djupt förderfrad. Och han som trott henne vara så ren, så ädel! Slaget var hårdt. Han stod under ett ögonblick liksom förstenad och stirrade på betjenten; men något vidare tecken till sinnesrörelse lät han ej märka. Han tog sin hatt och gick lugnt ut. Sophia kom ut ur salongen för att se efter sin for,