Göteborgsposten – 3 januari 1872, sida 2

—— ——————————— ger bestört, hvarefter hon gick emot sin far för att på ett mera hjertligt sätt helsa honom välkommen. Du måste vara mycket trött, tillade hon sedan helsningsceremonien vederbörligen var utförd. — Åh, ej precist trött; men resan från Calais har varit högst tråkig. Hvar är Clary? — Clarissa har rest ut för att göra några visiter. — Hvarföre följde du ej med henne? — Jag far sällan ut med henne, pappa. Vi ha helt olika umgängeskretsar, och jag har anvat att göra. — Annat att göra! Prat! Det hade varit mycket bättre om du följt din styfmor än sutit hemma vid ett arbete, som kunnat göras när som helst. — Mitt sällskap var ej efterlängtadt, pappa. Mrs Granger har sådana besök att göra som alls icke angå mig. Jag skulle endast vara till hinder för henne. — Hvad mener du med det Sophia? frågade hennes far strängt. Och hvad menar du med att kalla min hustru mrs Granger? — Det finnes personer så föga passande för hvarandra, peppa, att några benämningar antydande vänskap blott skulle vara det lägsta hyckleri, svarade Sophia i det hon blef helt blek och såg sin far i ansigtet som en person beredd att försvara sin sak. — Det gör mig ondt att höra detta, Sophia, sade mr Granger; ty om detta verkligen är händelsen blir det nödvändigt för dig att söka något annat hem. Jag vill ej ha i mitt hus en person som ej kan sätta värde på min hustru. — Du skulle vilja köra bort mig, pappa? — Jeg vill verkligen försöka att skaffa dig ett mera passande — jag tror att det var ordet passande du begagnade — ett mera passande hem. — Verkligen! utbrast Sophia. Då förmodar jag att du fullkomligt gillar min styfmors hela uppförande — hennes täta, nästan dagliga besök hos en sådan person som mr Austin?