Göteborgsposten – 30 december 1871, sida 1

terler instämde, Der på VvCedbotråkeb. Garasdrängen tittade förvånad upp och började ana något. Det måtte vara något på tok i vedboden, tänkte han och lunkade dit. Men han blef i proportion minst lika förskräckt som den stackars kycklingen nyss, då han. klef ötver tröskeln, ty från vedbodens mörka bakgrund glänste emot honom ett par ögon, strålande med lika hemsk glans som signallyktorna på ett i nattens mörker framilande jernvägslokomotiv och ett hväsande hördes, som kom honom att rysa från sotabjället upp till bjessan. Vår man fattade sig dock snart, klef vida hastigare tillbaka ur vedboden, än han kommit dit, ilade in i drängstugan, fattade sitt laddade gevär, som hängde: öfver sängen, rusade tillbaka till odjurew håla samt kom. alldeles lagom för att med ett väl rigtadt skott från jordelifvets besvär befordra ett präktigt lodjur, just som detta, uppskrämdt af allt det föregående oväsendet, ämnade ta till flykten. Med utsträckt tunga, fällda ögonlock och blodet rinnande ur ett djupt sår, låg det der nu, det nyss så fasansfulla odjuret, liflöst och oskadligt. Hönsen skrockade, ankorna snattr de, skatorna skrattade och gårdsdrängen utropade häpen, fortfarande hållande sig på den lille kycklingens åskådningsståndpunkt: Det var f-n till katt! — Den dumma menniskan, kråmade sig skatan, Velis Lynz, Felis Lyna beter han, förstår han det: — Ja, dertöre blef han också straffad efter Lynch-lagen, anmärkte kotteriets qvickhufvud, hon som skrifver krönikan i ÅSkatan. Men den lärda kastade en skarp blick på den oförsigtiga, pickade henne tre gånger i hufvudet — första varningen! — och yttrade med tonvigt: Jag får undanbe mig alla witlzar, min fröken! Vi lärda kunna icke tåla witzar, kom ihåg det! Och det var sensmoralen af den hi storien. Nyårsaftonen står för dörren. I vissa familjer utdelas äfven denna atton skänker ej blott till de yngre utan äfven till de äldre medlemmarne. Som en dylik nyårsgåfva, ej blott i och för sig artistiskt vaaker och smaktullt utstyrd utan derjemte ett lämpligt minne från en af årets märkligaste Begivenheder här på platsen — konstutställningen under landtbruksmötet — kunna vi med allt fog anbefalla det af fotograten hr P. J. Pettersson utgifna ÅAlbum af nordiska konstnärers taflor omfattande 10 taflor från nämnde u:ställning af: Askevold, Bergh, Brandelius, Bögh, Gude, o. Gegerfelt, Lönnroth, Melbye och Raadsig. Det ovanligt fina utförandet af fotografierna, som, exempelvis, i Raadsigs genre: Besök hos en vän, verkligen är förvånande och det jemförelsevis billiga priset — 16 rdr för 10 planscher i folio, inneslutna i en elegant, guldbrocherad portfölj — göra arbetet till en passande prydnad på divanbordet i den praktfullaste salong lika väl som i det hemtrefliga hvardagsrummet. Undras just om Vestra Sveriges Mejeriaktiebolag skall få sig en nyårsgåfvak. Ty en julklapp, amprare än den ampraste sötmjölksost egnades bolaget i Skara Tidning för d. 23 sistl. December af en Insändare, som utslungar ett anatema mot bolaget i följande valda ordalag: Till Redaktionen af Skara tidning! Af intresse för vårt jordbruk anhåller jag om plats för nedanstående i Eder tidning d. 23 December. . Vi se i alla ortens tidningar annonser om Vestra Sveriges mejeri-aktiebolag. Skola vi, jordbrukare, obetingadt med glädje se detta företag? Om detta bolag bestod uteslutande af de som med möda och omtanka, på sina gårdar, framalstrade mjölken (2), då skulle insändaren med sann glädje besvara denna fråga med ja, men nu måste han besvara den med nej — och läs hvarför! Emedan Herrar Göteborgare, som ega och på förhand sjelfva behållit det väsentligaste antalet aktier, taga den vinst som borde odelad tillkomma oss! Vi behöfva hvarken Herrar Göteborgare eller dess kapitaler till ett sådant företag — vi ega nog både intelligens och kapital — vi kunna liksom de förhyra lokaler dertill; det är ju vi som genom mängårig möda (2) och omtanka åstadkomma (7) och ega mjölken, skulle vi icke — om vi förenades — kunna sjelfva förädla stämpla och direkt sälja vår vara ntan att i form af hög procent på Herrar Göteborgares kapitaler dela med oss? Illa vore i jordbrukets intresse om alltför mängen medbroder nappat på den krok som — väl utlagd — den 20 December kl. 12 på dagen skall(?) (skulle?) uppdragas, ty de måste ju göra ett med Göteborgskapitalisterna. — — Reflekterande jordbrukare i Skaraborgs län. Om någonting borde förädlashos denne reflekterande jordbrukare, synes det oss i sanning vara hans sätt att offentligt bedöma ett bolag af erkändt aktningsvärda män, ett sätt hvilket vi ej tveka att stämpla som simpelt och rått, alltför mycket påminnande om det sätt, hvarpå vanliga -kogubbar bruka umgås med hvarandra och föga vittnande om den intelligens, hvaröfver Inse. förhäfver sig, men deremot om ett mer än tillräckligt kapitalaf — kunglig svensk afundsjuka. En talrik och belåten publik har nu redan trenne aftnar samlats i Nya Teaterns salong. Man har åter, särdeles i Tadelskolan, varit i tillfälle att beundra det förträlfliga samspelet och den omsorgsfulla iscen-sättningen, vittnande om aldrig svikande omsorg trån den ledande principens sida, samt af ett fint och talangfullt spel hos flera af sujetterna, ;