Göteborgsposten – 30 december 1871, sida 1

Nästa föreställning gifves Nyårsdagen, då programmet upptager en gammal bekant: Uppostran, hvari, som man torde erinra sig, m:ll Wiborg har en af sina triumfroller, samt 2:ne nyheter: Garibaldi, af Jul. Rosen och En Nyåredag, dramatisk teckning i 1 akt, svenskt original. Man vet ej hvem förf. är, men det gissas på tvenne af våra mest bekanta dramatiska författarinnor. Vet man inte? säger ni. Åh-man vet det nog. Cettiska sällskapet, som i medio af nästa månad lärer afsluta sina föreställningar å Mindre Teatern, spelar fortfarande med stort bifall, men båda de värderade sällskap, som nu gästa vår stad, torde i qvantitatift hänseende lida af Åkonkurrensen, hvadan det för båda torde vara fördelaktigast, om denna snart upphörde. Det danska sällskapet har här förvärfvat sig så stora sympatier, att det i en, som vi vilja hoppas, ej alltför långt aflägsen td, bör kunna härstädes göra en ypperlig sejour och då antagligen på en för sujetterna mindre lifsfarlig scen än den, hvarpå det nu uppträder. Äfven å denna teater spelas Nyårsdagen, och etter ett särdeles rikhaltigt program, såsom man sjelf kan öfvertyga sig om genom att att kasta en blick å annonsen härom i dagens tidning. Stunden är inne, då vi måste nedlägga pennan för i år. Tack, värde läsare, om ni med välvilja och öfverseende följt oss på våra Lördagsirrfärder, viljen I följa oss äfven under det kommande, stå vi gerna till er tjenst. Viljen I icke, enfin, que nos dsestins 5 accomplissent! så Napoleon till Bernadotte. Vi tillönska er ändå af uppriktigaste hjerta ett godt slut på det gamla och en god början, en god fortsättning och ett godt slut på det pya året. Måtten I alla, ifall I icke ären det förut, komma lika väl under tak, som den stora grönländska meteoriten, den der ändtligen ramlat in i Kungliga Vetenskapsakademiens palats, måtten I endast komma en smula längre än han, ty han har tills dato ej hunnit längre än till forstugan! Måtten I aldrig befinna er så ensamma i verlden, som den ende emigrant, hvilken i dag på morgonen med Albionafgick härifrån — måtte det för resten också ha varit den siste! — Måtte edra affärer i smått som i stort slå lika lyckligt ut som hr Eens elfenbensoch strutsfjideraffärer i Damara-landet — en ann kan vara så god som Een ann — och måtte slutligen hvar och en ibland eder, ingen enda undantagen, hvareviga dag under det kommande året se lika glad och belåten ut som i morgon afton — stadens hrr läkare och sakförare! Godt nytt år! —— —-— —