Göteborgsposten – 29 december 1871, sida 1

oegennytta genom att skänka hundra francs till Figaros subskription. Man väntar med otålighet, säger le Radical, yatt se hvilken summa prinsarne af Orlans skola skänka till fångarne på pontonerna. Ty det pågår en subskription äfven för dessa, ehuru, såsom lätt förklarligt är, med föga lysande resultat. Kunde all den hatsulla galla, som jäser i det slagna partiets sinnen, förvandlas till guld; kunde alla de löften om en blodig hämnd, om mord och brand och tillintetgörelse af samhället, som utvexlas i brefven mellan de i hemlighet nyorganiserade demagogiska klubbarne, få löpande kurs som Barkens sedlar, — ack, ingen subskription i verlden skulle då blifva rikare än denna! Franska akademien skall om någon kortare tid utse tre nya ledamöter att efterträda Montalembert, Merrimee och Prvost Paradol, kanske till och med fyra, ty Pere Gratry säges vara illa sjuk. Kandidaterna äro många och dela sig emellan politiska och litterära förtjenster. Hertigen af Åumale anses ha stora chancer, likaså About och Littråö. Om Abouts litterära förtjenster behöfver jag icke tala, dem känna hela verlden. Äfven Littr, språkforskaren, torde icke vara obekant. Hvad hertigens af Aumale qvaliteter angår, torde man aväfva mera i okunnighet... Jag gör så med. Men hertigen af Aumale är i närvarande stund den, hvilken, såsom klockarefar i visan, skall allting bestyra. Han skall bli president i republiken efter Thiers eller president i kammaren efter Gråvy eller krigsminister efter Cissey eller generalguvernör i Algeriet eller konung i Frankrike — och så till sist akademiker. Det säges att hertigen sjelf icke har någonting emot hvilken som helst af dessa befattningar. Dermed vare huru som helst, så är han emellertid den på hvilken man mest af alla män i Frankrike för närvarande har ögonen riktade. Grefven af Chambord och grefven af Paris, de begge cheferna för hvar sitt hus, äro clipserade, och när Thiers en vacker dag som vanligt hotar att afgå och majoriteten den gången tager honom på orden, så är Aumale färdig att upptaga prosidentsmanteln. Men den dagen skall en viss herre med ett porslinsöga, hvilken heter Gambetta, resa på sig och protestera, och den följande dagen utbrister inbördes kriget, och ett par veckor senare på sin höjd äro de preussiska pickelhufvorna åter i Paris, och den gången på allvar. Och när skall detta ske? Jag är ingen spåman och kan icke säga hvarken dagen eller stunden. Men det kan jag säga eder, att det kommer att ske på 30 eller 60 eller högst 90 dagars sigt.