Stockholms-korrespondens. Den 27 December 1871. Juldagarne i hufvudstaden hafva passerat fridfullt och stilla, afräknadt den lifliga rörelsen på gatorna, och den milda temperaturen har ej nödvändiggjort ett strängare anlitande af vedförrådet, en omständighet som annars skulle fördystrat stämningen särdeles hos de fattigare klasserna. I konungaborgen har denna jul icke haft att förkunna något sorgebudskap, om ån minnet af den bortgångna kastat sin skugga öfver julglädjen. I Fredags hade H. Maj:t arrangerat julafton för sin uppvaktning, men tillbringade sjelfva julaftonen, jemte den öfriga kongl. familjen, hos H. Maj:t enkedrottningen. Dit begåfvo sig äfven hertigen och hertiginnan af Östergötland med sina hemmavarande barn, sedan de förut haft en liten julfest hemma hos sig. Man samlades först hos prinsessan Eugenie, som för sjuklighet någon tid ej kunnat lemna sina rum. Juldagen tillbringade de kongl. hofven hvar för sig, men i går, Annandagen, gaf II. Maj:t konungen, efter vanligt bruk, middag för den kongl. familjen och uppvaktande vid hofven. Middagen intogs i framlidna drottning Lovisas matsal, hvilken under sommaren jemte andra rum undergått repa ration. — Vid dessa tillfällen kunde man lyckligtvis icke observera hos II. Maj:t konungen tecken som bekräftade en tidningskorrespondents yttrande: åtillståndet synes vara normalt aftagande, kroppen magrar och krafterna minskas. Samma dag, d. 20 December, detta stod att läsa i en landsortstidning, bade H. Maj:t på morgonen ett par timmar föredragning hos sig angående hofärenden, gaf derpå oftentlig audiens, första gången efter hemkomsten från Norge, och bevistade på aftonen Svenska Akademiens högtidssammankomst från början till slut. Synnerligast det senaste kan, i betraktande af värmen i den folkuppfyllda börssalen, vara ansträngande nog, äfven för en fullkomligt frisk person. Då man dessutom dagligen ser H. Maj:t promenera på Norrbro, torde allt sammanlagdt böra skingra farhågorna för det normala aftagandet.