— — ————— ———— rik holländsk köpman, som vid medlet af 1700talet bosatte sig här och blef egare af den efter honom uppkallade Kniggeska egendomen, belägen öfverst uppe vid Drottninggatan, en possession som omfattar ett helt qvarter af nära två tunnlands areal. På den är uppförd en palatslik byggnad i hollöndsk stil, men afsedd för endast en familj, och sedan nära ett halft sekel af dess egare, som för några år tillbaka afled, illa vårdad och nu betydligt förfallen, men med vackra rum, från hvilka man har en herrlig utsigt öfver hufvudstaden. Vid Knigges död tillföll hans stora förmögenhet — den ofvannämnda egendomen, två betydliga landtegendomar, det dyrbara boet, tafvelsamlingen och enligt sägen flera fjerdingar med silfveroch guldmynt, förvarade i källaren — hans döttrar, som dogo ogifta, men som testamenterade hela förmögenheten till deras fosterdotter, som var gift med kyrkoherden i Adolf Fredriks församling d:r Colliander, hvars enda dotter sedan fick förmögenheten. IIennes man var en kuriös karl, processlysten, misstrogen och småaktig. Till hans många egenheter hörde att nästan alltid Åkomma för sent. I flera konkurser inlemnade han sina bevakningshandlingar sista dagen, men sedan klockan slagit tolf, och flera inteckningar på ganska betydliga belopp försummade han att förnya. Efter hans död delades den betydligt reducerade förmögenheten mellan hans barn; då de för den ofvannämnda stadsegendomen fordrade 400,000 rdr, men bjödos en gång något mindre, refyserade de detta anbud, och så föll egendomen etter hand på några år i värde, hvarefter en fjerdedel af densamma nyligen på stadsauktionskammaren såldes för 19,000 rdr; köparen af denna lott har sedan inköpt ytterligare två fjerdedelar för något högre pris, och nu inse alla att denna egendom i en omtänksam egares hand snart skall stiga i värde. Den omnämnda tafvelsamlingen delades äfven i fyra lotter, och den ena var den som nyligen skulle säljas. Amatörerna inställde sig på bokauktionskammaren här, en ytterst ruskig, trång och obeqväm lokal. Taflorna voro upphängda så obeqvämt som möjligt för beskådande. Amatörerna klefvo upp på stolar och bänkar för att beskåda de dyrbara föremålen; de sade ingenting, men de gjorde sura miner, de höjde på axlarne och skakade sina resp. hufvuden. Bara på omslag, inmarighet, meningen är att afskräcka oss, sade konstkännare af andra ordningen. Dagen derpå skulle de märkvärdiga taflorna säljas. Skattepenningen af Rubens — originalet påstår man finnes i Dresden, men hvarföre kan ej det vara en kopia och originalet här? — hade bort betalas enormt; men såldes för 130 rdr 40 öre. Ett landskap af Carr6, signeradt och den vackraste taflan, såldes för 111 rdr 5 öre; ett annat landskap, äfven af Carr6, mindre vackert, såldes för 170 rdr; en Ålandtmarknad af F. Mans såldes för 76 rdr; hönsgård af J. v. Kessel såldes för 105 rdr, och en Åklosterkyrka af Juvenet — en stor oljemålning, en riktig hustafla, såldes för 35 rdr och köparen sade sig skola anbringa den framför en dörr som skulle kacheras. Så gick det med denna del af den berömda Kniggeska samlingen. Sannolikt är det endast den stora julbrådskan som vållat att hufvudstadens tidningar, med ett enda undantag, allenast meddelat att Kongl. Maj:t afslagit boktryckaren C. E. Gernandts ansökan att få anställa utlottning af Svenska Familjjournalen, men icke påaktat att hr Gernandt, trotsande nämnda regeringsbeslut, i flera af hufvudstadens tidningar annonserar att utlottning såväl 1872 som ock 1873 kommer att ega rum, medförande stora vinster för dem som abonnera å hans familj-journal de begge nyss angisna åren. Denna hr Gernandts åtgärd vittnar emellertid om en hög grad af tilltagsenhet. Hans utfärdade, fyndigt uppställda program, visar att han noga känner allmänhetens åtrå alt spela på lotteri, och denna åtrå gör han sig också tillgodo. Han meddelar i sitt program dels att hvar femte abonnent (å familj-journalen) ovilkorligen kommer i åtnjutande af en större eller mindre extra premie, dels Åatt då man (br Gernandt) med någorlunda trygghet påräknar det 1871 års