Göteborgsposten – 23 december 1871, sida 1

ning, att ÅKasper söker slå verlden med häpnad genom att betala postförvaltarearvodet för sina prenumeranter i landsorten. Men mera naiv, och mera naturligt humoristisk än alla våra skämttidningar tillsammanslagna är dock den oförlikneliga Engelholms Tidning, som också består sig med en invokation till sina läsare, till den grad originell och spiken på husvudet slående, att vi ej med godt samvete kunna undanhålla henne för våra. Man lägge denna öppenhjertiga bekännelse bredvid hvilken som helst af våra stor-andars srasmakerier och döme sedan, hvar det renaste spelet är till sinnandes! Här är hon: Att denna tidning kommer att fortfarande utgifvae, faller af sig sjelf. Visserligen förtjenas ej mycket på affären; men inkomsterna hafva hittills räckt till utgifterna — och det är vackert så. Man bör aldrig ha öfverdrifna anspråk, utan vara nöjd med litet och lefva i hoppet att mera kan komma framdeles. När vi 1862 började utgifva detta blad, sade flera: Det går aldrig....duger inte med ett särnt försök i Engelholm. ...tre ha först försökt utgifva tidning här, men det gick på tdkt. — Vi tänkte emellertid som så: Staden är väl liten, men — vi ha hela Bjäre och ett godt stycke af Södra Åsbo härad för oss, och det vore vä märkvärdigt om dessa häraders välmående landtbrukare m. fl. icke skulle vilja bestå sig en egen liten tidning såsom ett slags budbärare dem emellan och ett organ för uttryckande af deras åsigter: Och så klippte vi till — och det har gått så der temligen galant ända hittilldags. Men — mycket återstår ännu att önska, äfven från vår sida. Vi ville t. ex. göra tidningen större, och det skulle vi gerna försöka, om blott allmänheten ville hjelpa oss tillråtta dermel. Kunde vi nästa år få bortåt dubbelt så måls prenumeranter som vi hittills haft, så skulle det gå som en dans att inköpa en ny, stor press, stoft papper o. s. v., — och derjemte kunde man under så lyckliga omständigheter kanske få råd att förstärka redaktionens krafter. I Alla de, som ej tycka illa öm tidningen men anse den vara i någon mån nyttig för orten, torde för den tid som stundar benäget göra allt hvad de kunna för att skaffa oss många Å prenumeranter. I en så folkrik trakt som denna borde Engelholms Tidn. kunna utgå i tusentals exemplars upplaga, om blott allmogen vore rätt lifvad för tidningsläsning. Tidningens redaktion, färg och tendens bli hädanester lika som hittills; priset blir ock detsamma. Naturligtvis skola vi äfven nästa år utgifva tidningen minst 2 ggr hvarje vecka, såvida icke helgdagar sätta p derför. — Bäst vore om folk ville ta tidn. på en gång för helt år och strax betala sin femma, så finge vi nu på nyåret genast en samlad styfver, som för framtida behof insättes i banken. Så vida Engelholmarne, så ock the som bygga och bo i phela Bjäre och det goda stycket af Södra ÄÅsbo härad ej ha hjerta af sten, skola de utan tvifvel skynda att uppmuntra den uppriktige och anspråkelöse redaktörens femmo-mani. En lätt julvinter har kommit rännilarne efter sista snöslasket att ssanna i sitt lopp och gjort våra gator så trafikabla, som julklappsköpare af båda könen Junna önska sig. Hvilken ström af besökande, som i dag skall trängas i butikerna, ty den dag, som i dag är, blir i många afseenden sista dagen för julklappsinköp, sedan flera af våra mest framstående och bäst fournerade köpmän träffat den i sanning prisvärda öfverenskommelsen, att hålla sina butiker stängda under sjelfva julafton. Den omtanka för andras — biträdenas — ostörda julfröjd, som utan tvifvel ligger till grund för denna öfverenskommelse, är desto mera att respektera, som säkerligen andra, mindre ömhjertade principaler deraf skola skörda en pekunier vinst, hvilken eljest måhända skulle tillfallit dessa humana anhängare af den nyaste stängsel-förordningen. Således, mina damer och herrar, i dag gäller det! Vare detlångtifrån oss att vilja ge er något slags fingervisning om hoar ni bäst kan placera de kapitaler, som ni anslagit till gåtvor åt kära anhöriga och vänner, er egen, goda smak skall dervidlag bäst vägleda er; men efter vi just kommit att tala om amak!, så finnes det ett särskildt etablissement, hvaråt ni ej bör försumma att egna en smula uppmärksamhet. Vi mena hr C. Nissens exposition af konfektyrer m. m. Hr Nissen drifver sin affär i stort och ni skall vid ett besök hos honom snart öfvertyga er om, att hans tillverkningar uthärda jemtörelse ej blott med våra förnämsta inhemska, utan jomväl med de bästa utländska fabrikater i denna branche. Då härtill kommer att de många olika artiklarne i allt, äfven det som tillhör cartonneriet : omslag, askar och atrapper uteslutande är af svensk tillverkning, torde er patriotiska känsla måhända drifva er till vida större inköp än ni från början ämnat. Att vidare för er, messicurs, påpeka hurusom blomsterspråket, ej det i edra egna, snillrika julklappsverser så öfverväldigande framblixtrande, utan det, som uttalar sig i de emakfulla buketter och pikanta julträdgårdar, som hrr Zange, LundLeibery och Andersson beredvilligt tillhandahålla er, gentemot de rosor som vintern drifver upp på fönsterrutan bör ega en magelös Betydning, torde jemväl vara öfverslödigt. Och ni, meadamas, anen kanhända att en låda fina cigarrer från m:ll Augusta Jacobssons eller her Sliberys och Tingbergs välförsedda lager bestämdt har större värde för edra män, fästmän eller bröder än till och med ett par broderade tofflor eller hängslen! Hvem känner ej eller har ej åtminstone hört omtalas Nordens, att ej säga jordens gtörste sångare Carl Johan Uddman? Till sina många vänner och bekanta äfven här på orten har han skickat sitt visitkort att betrakta under julen. Det är kolossalt som mannen sjelf, ty det framståller honom i kroppsstorlek, d. v. s. endast i bröstbild, eljest blefvo det kanske något för storartadt äfven för hans varmaste beundrare, men det är ackså tillräckligt: de klara af välvilliehet