Göteborgsposten – 23 december 1871, sida 1

verdrift sagdt, vårt lands mest afhållne enskilde man. Talar ni väl vid en viss kejsare, som lefver och regerar på Frimurarelogen, gör han er till egare at detta lilla minne at en hjertegod personlighet och aktningsvärd konstnär, mot en bagatell af tre enkla krigarer. Tre riksdaler! Ack, det är dock sannerligen ingen bagatell för de många af våra i armodets sjettrar slagna medmenniskor, som under den stundande stora högtiden trängta efter de smulor som falla från den rike mannens bord. Ni känner nog sjelf vägen till den fattiges boningar inom detta samhälle och vi veta eå väl, att mångaflifgisvande strålar från menniskokärlekens och barmhertighetens klara sol skola, tack vare er, under juldagarne falla derinom, men vill er godhet sträcka sig ännu längre, då kanske ni gerna vill bereda en hugnesam nyårsglädje åt den hårdt pröfvade, fattiga familj, om hvilken talas i nedavstående rader, hvilka nyligen kommit oss tillhanda: Skriften säger: när qvinnan föder barn, hafver hon sorg, ty hennes stund är kommen; men när hon hafver födt barnet, kommer hon sin bedröfvelse intet ihog, ty hon gläds, att menniskan är född. För arbetskarlen på Wagnbacken under Barkesbo i Grinneröds socken, Forshälla pastorat, Anders Jonssons hustru Anna Jonasdoter, var dock ej menniskans födelse till glädje ty hon hade gifvit lifvet åt — en blindfödd son och så blind, att läkare, som i Göteborg tillfrågats, enstämmigt förklarat, att barnet aldrig kan få ögonens ljus. Knappast, efter hvad som uppgifvits, tillstymmelse till ögon finnes. Sorglig är denna händelse i och för sig sjelf; men ännu sorgligare, enär föräldrarne, som hafva tre barn förut, äro ytterst fattiga och behöfvande och socknen, som är liten, obemedlad och hårdt betungad af fattigvården, icke kau göra någonting för det stackars folket och dess sorgebarn. Vi tillägga, att de gåfvor, som möjligen kunna egnas den fattiga familjen, med största tacksamhet mottagas och redovisas af den varmhjertade brefskrifvaren kyrkoherden d:r N. P. Andersson, adress: Uddevalla och Forshälla, äfvensom af denna tidnings redaktion. Harmoniska Sällskapets soirå sistl. Lördags afton erbjöd för musikvännen mycket af in tresse. Efter den omsorgsfullt inöfvade hög lands-ouverturen af Gade följde Beethovens Concert, C-moll, för piano och orkester, hvari pianopartiet utfördes af hr Hultgren med en färdighet, som ej lemnade något öfrigt att önska, hvaremot exekutören åt den klassiska kompositionen gaf en väl mycket modern färgläggning, hvarigenom efter vårt förmenande, helgjutenheten af denna herrliga tonskapelse ej i behörig grad framstod. Ifendelssokns Lobgesang grep åhörarne med underbar makt och helt säkert fanns det ingen bland det, sällsamt nog, icke synnerligt talrika auditoriet, som ej skulle vara Harmoniska Sällskapet högst förbunden, om kantaten vid en blifvande konsert ännu en gång uppfördes. Solopartierna utfördes vårdadt af fruarne Biörk lund och Olbers samt hr Wåhlstedt och körerna gingo med en sammanhållning som gjorde säll skapets medlemmar och dirigent, dir. Caapel, all hedor. Cettiska sällskapet fortfar att hålla sig lika högt uppe i publikens gunst. Damerna pitsleben och Kruse, hrr Hougaard och Cetti äro också artister, hvilkas dramatiska begåfning och konstnärliga Sands berättiga till det lifliga och enhälliga bifall, som äfven bär kommit dem till del. Särskildt bör äfven lotordas den omsorg, som sällskapets allraflesta medlemmar, särdeles de manliga, egna åt maskeringen, en sida af den dramatiska framställningen, hvilken ej i iika hög grad är beaktad vid flertalet af våra landsortstrupper. Åhmanska sällskapet anländer i dag hit och börjar Annandagen sina föreställningar på Nya Teatern med ett favoritetyoke från förra säsongen, Prinsessan af Tröbizonde. Tredje dagen gifves Sheridans eTadelskolan, hvilket förträffliga stycke, nyinstuderadt, med stor framgång gilvits i Malmö och hvari konstnärsparet hr och fru Boström, båda i tvenne at styckets hufvudroller, göra sitt återinträde på vår scen och inför en publik, hvars asgjorda gunstliogar de, med rätta, alltid varit. Att sällskapet i sin helhet, under sin skicklige och outtröttlige direktörs ledning, går en säsong, lika rik på berättigade triumfer som den förra, till mötes, anse vi oss utan tvekan kunna förutspå och de julklappar, hvilka utan tvifvel skola i rikt mått Annandagen förekomma i Nya Teaterns salong böra dersöre också utan tvekan af de värderade artisterna kunna betraktas som ett ärligt menadt: hjertligen välkomna, 90 ränner! och vi som idag ämnade satta oss så kort ha vi nu icke pinat er med ott par långa spalter! Men vi räkna på ert öfverseonde nu, liksom så mången gång förut. Till gengäld önska vi eder alla, omå och stora, unga och gamla, rika och fattiga en glädjerik och fridfull Jul! Måtte den fest, som vi begå till minnet af Hang, den milde Färsonarens födelse, också i elott som i koja bära försoningens prägel. Må allt detta jordelifvets lumpna äflan, allt gnabb och kif, allt hat och afund, ätminstone under dessa dagar, sörstummas, må äfven i menniskohjertats mörkaste skrymslen en stråle falla från Den älskliga stjerna, som lyser i qväll, De troende herdar i Bethlehems tjäll! Och när vi så den signade qväll i templet höja vårt lof till den Allgode, när vi ransaka vårt inre och ödmjukt i våra hjertan knäböja för Honom, då skall ock säkert Fridens hugsvalande engel hviska kärlekens