Göteborgsposten – 18 december 1871, sida 3

— 2 diget jern, hvilket betydligt skiljer sig från det telluriska. Bland ryktbara meteorstenar kan nämnas muhammedanernas heliga svarta sten, om hvilken traditionen förmäler att den blifvit förd af englar från himlen till jorden — en tradition som i någon mån närmar sig sanningen. En dylik sten, som år 1776 från Siberien fördes till S:t Petersburg, vägde då 1700 66. En annan meteorsten om 2300 -(b. hemfördes at Bazaine från Mexiko till Frankrike. Ytterligare en som väger ända till 8000 66. förvaras i British Museum och ansågs ha främsta rangen bland meteorstenar ända tills för ett år sedan, då de grönländska meteorstenarne upptäcktes af en vetenskapsman som här är allt för väl känd för att behöfva nämnas. Tal. ville ej ingå i detalj om dessa meteorstenar, då sådant kanske vore mindre grannlaga innan upptäckaren ännu afgifvit sista ordet i den tvist som om dem uppstått; men om de äro meteorstenar, så äro de i sitt slag de enda i verlden, och äro de det icke så ha de så mycket större märkvärdighet. Föreläsaren öfvergick derefter till de meteoriter som endast göra ett flyktigt besök inom vår synkrets — nemligen stjernskotten. Utan tvifvel äro de af samma slag, men skilja sig blott från meteorstenarne deri, att då dessa slå ner på jorden göra stjernskotten det icke, eller åtminstone i högst sällsynta fall. Hvad vore anledningen till skilnaden? Denna fråga är i hela teorien sämst besvarad. Man har gissat på många orsaker, bland annat att stjernskottens riktning vore så sned att de ej nedkomme i atmosferen. Detta kunde kunde möjligtvis vara händelsen med åtskilliga, men ej med de flesta. Man har observerat stjernfall från olika orter, hvilka stått i telegrafisk korrespondens med hvarandra, och på detta sätt erhållit visshet om att stjernskotten sluta i asmosferen. En annan fråga är huru de försvinna? Man kan för att reda densamma tänka sig, att dessa kroppar bestå af flyktigare ämnen än meteorstenarne och upplösas. Ett faktum står qvar, att stjernfallskropparne komma från rymden och på ett för oss okändt sätt försvinna i atmosferen. De kunna ej lysa för oss förr än de hunnit inom luftkretsens område, och man har trott detta område endast sträcka sig 6 å 7 mil från jordytan. Likväl har man sett stjernskott på ända till 25 mils afstånd, och sannolikt finnes det derföre äfven luft på detta afstånd, fastän i yttersta grad förtunnad. Antalet stjernfall ökas ju längre natten lider och uppnår ett maximum någon tid mellan kl. 3 och 6 morgonen. Detta beror på arten af jordens rörelser. Klockan 6 på morgonen är den punkt af jordytan på hvilken vi befinna oss längst framskjuten i den riktning mot hvilken jorden går, vi stå så att säga i fören på det framilande fartyget och vi kunna derifrån bäst förnimma de stjernskott som komma inom banan för dess rörelse framåt. Att antalet stjernskott ej precist klockan sex är störst, beror på ljuset. Detta under vanliga förhållanden. Men det finnes i detta fall ovanliga, som äro af vigt att betrakta, nemligen stjernfallsregnen. Kinesiska annaler omtala stjernfallsregn i 7:de århundradet före Kristus. Men det fordras ej att gå så långt tillbaka i tiden för att få upplysning. om detta faktum. En större mängd stjerntall inträffar nemligen regelbundet vissa dygn, och de tre nätterna etter den tionde Augusti kan hvar och en, om himlen då är klar, öfvertyga sig om att stjernfallen äro vida talrikare än vanligt. För de rättrogne irländarne äro dessa stjernfall ingenting annat än S:t Laurentii tårar, hvilka helgonet naturligtvis fäller af sorg ötver det gröna Irlands betryck. Afven d. 13 November hvart tretiotredje år inträffar en dylik svärm af stjernskott och blir synlig tre år å rad på samma dygn. Sålunda räknades d. 13 Nov. mellan kl. 1 och 2 på morgonen från observatoriet i Greenwich ej mindre än 5000 stjernfall. Hvad är då anledningen till dessa regelbundet återkommande stjernfallssvärmar? Svaret härpå mäste vara att jorden en viss tid inkommer i en sådan trakt i rymden, der det finnes en massa dylika stjernskottsmeteorer som fattas af jordens attraktionskraft. Men förklaringen är dock ofullständig. Ty huru är det möjligt att, då jorden år efter år genomgår svärmen och tager många med sig för hvarje gång, det ej någon gång skall taga slut? Och dertill återkommer ju Novembersvärmen endast hvart 33:dje år? Dessa svärmar tölja en viss gifven riktning. Både Augustisvärmen och Novembersvärmen synas komma ifrån hvar sitt bestämda håll och flyta i ringar, som på gifna tider genomkorsa jordbanan. Augustisvärmens ring är jemntjock, ty hvarje år äro stjernskotten lika ymniga under de uppgifna dygnen i nämnde månad; men Novembersvärmens ring är tunnt besatt på sina ställen, under det en punkt deraf är som en tät sky. Dessa stjernskott äro en kosmisk regnskur som piskar jorden, en regnskur som sättes i rörelse af attraktionen, den kraft hvilken herrskar i rymden. Lektor Björlings andra föreläsning eger rum i afton kl. 7 på Mindre Börssalen. Göteborgs arbetareförening bade i går allmänt sammanträde, hvarvid till styrelseledamot efter snickaren F. Widell, som atsagt sig förtroendet, valdes bildhuggaren hr E. Malmborg oeh derjemte några ekonomiska ärenden förhandlades. Efter detta mötes slut hölls sällskapssammankomst, under hvilken, efter uppläsandet af den vanliga månadsredogörelsen för föreningens ställning, föredrag, sång och musik på öfligt sätt omvexlade. Derpå egde lottdragning rum å en mängd till föreningens byggnadsfond skänkta arbeten. Under eftermiddagen och aftonen tecknades flitigt kontanta lånebidrag till byggnaden, af hvilka en stor del räntefria. :