Göteborgsposten – 15 december 1871, sida 1

— 2 . A föras endast med Åsvenska pengar och en finansiel skriftställare i en af våra landsortstidningar har såsom en annan stor förtjenst hos detsamma framhållit att: när nu staten en annan gång behöfver upptaga lån på några millioner, behöfver man ej söka utländska marknader, då ett enskilt företag kunnat inom landet erhålla medel till belopp af minst 40 mill. rodr. Sistnämnda resonnement, hvilket uppställer den besynnerliga regeln att statens upplåning inom landet skall underlättas ju mera enskilta personer eller bolag såsom läntagaro samtidigt taga det inhemska kapitalet i anspråk, torde saklöst kunna af oss törbigås, sedan vi blott antydt orimligheten af de konseqvenser, hvilka ur den uppställda satsen följdenligt dragas. Men kan man väl antaga att de i ekonomiska stycken förfarne män, som skola blifva detta jätteföretags ledare, vilja grunda företaget uteslutande på svenskt kapital? Och, om förhållandet verkligen vore sådant, låge häri någon berättigad anledning till den fosterländska hänförelse, som i följd deraf genomströmmar de olika tidningsspalterna; Åfven om man antager att detta jernvägssystems fullbordande skulle kräfva de tio år, hvilka koncessionen högst medgifver, är det ett årligt svenskt kapital af mer än 4 mill. som här blefve nedlagdt. Under flera at dessa år måste samtidigt upplånas för statene räkning 1 medeltal årligen 8 mill. för att det af riksdagen beslutade 40 mill. lånet skall kunna fyllas, och att dessa ingå utgör, i följd af den beviljade subventionen, ett vilkor för att äfven Nordvestra Bergslagens Jernvägsbolag skall komma till ständ. Ensamt dessa tvenne upplåningar förutsätta att Sveriges kapitalbildmng för år skall uppgå till 12 mill. rdr. En nödvändighet torde emellertid bli att banan bygges på kortare tid än ofvan angifvits, ty säsom hvar och en känner är nettoinkomsten pr mil af en fullbordad jernbana så mångdubbelt större än hvar och en af de i sammanhangslösa bitar splittrade jernvägsmilen, att det ur ekonomisk synpunkt är oriktigt att dröja längre med hela systemets fullbordande än hvad atseendet på erforderliga arbetskrafter och disponibelt kapital föreskrifver. Men skall all annan upplåning från korporationers och industriella associationers sida under tiden afstanna? Har icke allmänna hypoteksbanken, ha ej våra kommuner forttarande lånebehof att fylla, och näppeligen kan det vara meningen att dessa, t. ex. kommunerna, hänvisas till utlandet, medan de ofvannämnda länetagarne, hvilka i följd af sin större kredit naturhgare hafva sin marknad i utlandet, uteslutande taga det inhemska kapitalet i anspråk? Så mycket farligare är det för oss alt beräkna en konstant ärlig summa som kapitalbildningens resultat, då vårt lands produkuonsötverskott i bög grad beror på en enda näring, på skördarnes uttall. Ett godt år ökar mycket våra besparingar; ett missvaxtår tvingar oss att letva på kapnalet. Vi hatva någonstades sett uppgifvet att det ökade värdet på Sveriges årliga produktion skulle kunna ekattas till 40 mill. rdr, när de nya storartade formerna för vårt lands jerntillverkning och skogstångst i dessa trakter bunrit genomföras. Ehuru summan är stor tro vi dock att siffrorne här ätwinstone approximativt blifvit riktigt angifne. Men icke är det tillräckligt att tillvägabringa transportmedlet sor att framkalla eller höja en tillverkning; lika mycken vigt ligger uppå att sjelfva produktionsmedlen okas och stärkas. Så måste ock här stora industriella etablissementer och verkstäder anläggas — säsom här också blifvit pätänkt exempelvis vid Domnarfvet, Dejefors m. fl. ställen —; tillverkningens nyaste metoder mäste tillämpas; små bibanor, hvilka ej äro upptagne i de större banornas system, vare sig tör ångkraft eller hästkraft, måste inrättas m. m. IIvilka ofantliga utgitter erfordras ej för att en dylik förandring af den befintliga eller ett sådant skapande at en ny industri må komma tilleaständ! Säkerligen blir bär tråga om summor, ej mycket understigande dem, hvilka sjelfva jernvägen fordrar, och detta lånebehof är icke lämpligt för att i utlandet söka efter långitvare. Att stamaktiekapitalet, så-om bestämdt är, tecknas af personer i de trakter, hvnka banan skall genomlöpa, förefaller oss vara en