Göteborgsposten – 13 december 1871, sida 2

införandet af ett regeringssystem, som går i alldeles motsatt riktning mot de teorier, på hvilka den demokratiska författningen hvilar. I ett bref från Madrid läses: Konungen finner, att han går sin undergång till mötes; men han är för ung, för obekant med förhållandena och för isolerad att sjelf kunna taga ett initiativ. Då han vänder sig till landets framstående personligheter, till sådana män som Espartero, Olozaga, Serrapo 0. s. v., får han städse ett höfligt non possumus till svar. För sin närmaste omgifning gör han icke heller någon hemlighet af, att ban är missnöjd och modlös. Då general Cialdini, som Victor Emanuel skickat till Madrid för att gifva den unge monarken råd, reste hem igen, sade konung Amadeo till honom: Ni måste underrätta min far om, att jag vill resa min väg, då man minst väntar det, om han icke skaffar mig tillsällo att på oft hederligt sätt komma ur denna ohållbara slällning. Jag har fått nog deraf och min bustiu också; vi ba alls ingen lust att sluta som Maximilian. Victor Emanuel ha: ej sett sig kunna besvara detta ultimatum, och jag vet, att kan och hans enskilde rådgifvare bry sina hjernor mycket med att finna den hederliga utväg; som Amadeo begärt, att de måtte anvisa honom, Den unge suveränen befinner eig verkligen i en beklagansvärd ställning. Han står alldeles ensam, den spanska adeln båller honom i karantäa på slottet, och han måste umgås med ohyflade parvenyer, hvilka med framfusighet behandla både honom och drottningen. Konungens forna adjutanter, som han måste afskeda, hvilket gaf anledning till många klagomål, tilltalade honom med cigarren i munnen och slogo honom kamratlikt på axeln, då de ville tilldraga sig hans uppmärksamhet. Det italienska hofvet har arsträngt sig mycket för att förmå hertigen af Fernan-Nunez, som är beslägtad med det savoyiska huset, att öfvortaga befattningen som hofmarskalk, men han svarade, att hans giftermål med den r.kaste arstagerskan inom den kastilianska adeln gjorde det till en nödvändighet för honom att ansluta sig till bourbonerna; hade han ännu burit den piemontesiska titoln furst Pio, skulle -han gerna uppfyllt Victor Emanuels önskan, men såsom hertig af Fernan-Nunez var det honom en omöjlighet. Medan detta försiggår, göra de radikala och republikanska idkerna stora framsteg, och de konservativa ansluta sig alltmera till planerna om en restaurering af bourbonerna, Alla klarsynta män äro öfvertygade om, att det nya konungadömet hotas inpå lifvet af tvenne lika fruktansvärda faror, neml. dels af ett republikarskt uppror, dels af ett konservativt affall. Som exempel på tillståndet skritves under d. 14 Nov. följande från en enda stad: Under sista dagarne -ha flera mord begåtts i Murcia. I Onsdags blef en olycklig borgare mördad i S:t Andreaskyrkan. Dagen derefter blef en uppbördsman släpad till byn Benil, som ligger tätt utanför staden; mördarme höllo först ett slags förhör med sitt offer, och då detta var slut dömde de honom till döden. Denna dom blef ögonblickligen utförd, och tjenstemannen blef straxt derpå skjuten i hela befolkningens närvaro. Pa stora torget har en olycklig familjefar äfvenledes dödats af trenne mördare till profession. Flere hundrade personer och ett ganska betydande antal polisbetjenter voro tillstades, men de gjorde intet för att förebygga detta mord, som egde rum i Eredags. I Lördags morse blef slutligen ännu en person öfverfallen på atan af ett band vildar, som slogo ihjäl honom med käyprappSådan är, endast för Murcias del, förteckningen öfver denna veckas händelser. Under sådana sörhållanden kan man ej undra öfver, att. konung Amadeo finner sig böra framför allt sträfva efter att upprätta ordningen; hvilken måste vara grundvalen för allt statslif, vare sig inom monarkiska eller republikanska former. Men detta försök kan m:sslyckas och det är väl för den händelsen, som den unge konungen vill ha skeppen klara för att komma helskinnad undan. Af alla underrättelser från Paris vill det synas som att Thiers ställniog blifvit allt mer och mer kritisk. Secle beskyllar rent ut nationalförsamlingens monarkiskt sinnade majoritet (bögern och högra centern) för att omgås med atsigter att vilja störta Thiers. Till Times skrifves d. 5 d:s: Msjoriteten utöfvar en tryckning på presidonten, som ovilkorligen måste gifva hans politik, hvru ärlig och välment den än må vara, utseendet af vankelmod och fruktan gentemot de stridiga partimotsatserna, hvilka han alltid bemödar sig om att försona. Det finnes in gen fasthet inom regeringen, emedan hon ej följer bestämda grundsatser; hon är tvärtom sammansatt af så olika beståndsdelar, att bennes chet ovilkorligen måste erfara inverkan deraf. Till Köln. Zeit. skrifves från Versailles: Den politiska ställningen bar under sis:a tiden blifvit allvarsammare med hvarje dag, och. en kris tyckes vara nära förestäende. Emedan Thiers nekat att låta de orI — ——