Göteborgsposten – 13 december 1871, sida 2

skulle komma in i parlamentet och skaffa dig en politisk ställning. — Min bästa mor, jag har aldrig haft någon böjelse för politik, och om man ej kan bli en stor statsman ser jag ingen nytta af att egua sig deråt. — Det vore ändå något som sysselsatte ditt sinne, George. Dessutom har en men skyldigheter att uppfylla. — Säkert ej en man med ett sådant gods som detta, min mor! Jag kan aldrig förstå det der pratet om en rik mans skyldigheter, utom i fråga om att ordentligt betala sin inkomstskatt. En karl med hustru och bara och ingen inkomst att tala om cgentligen har naturligtvis skyldigheter — fram för allt skyldigheten att arbeta och för stt förtjena; men hvad medför väl rikedomen för fördelar om man ej får taga lifvet som man behagar? — Oh, George, George! jag som hoppades sådana storverk af dig! — En mors vanliga bedrägliga drömmar, mamma lilla. Om en barnunge lär sig sitt A B C litet hastigare än den andra är genast den ömma modern färdig tro att fröet till en Canning ligger i honom. Du skulle aldrig ba hoppats något annat af mig än att jag skulle hysa en uppriktig kärlek till dig hela mitt lif igenom. Du har gjort det mycket lätt för mig. Mr Fairfax tog sin kappsäck och for, lemnande sin betjent i uppdrag att föra hansöfriga effekter direkto till Paris och i ett hotell vid Rue de Rivoli invänta sin herres ankomst dit. Herrn sjelf tog en liten omväg och började Schwartzwalderresan med att fara ner till Holborough. — Jag kan taga en årgare från Hull till Hemburg, sade han för sig sjelf, och derifrån fortsätta till Karlsruhe. IlIan ville återse Clarissa. Han visste att hon var i Arden och att lady Laura Armstrong ej var på slottet Hale. Han ville se henne; hans ytterligare afsigter voro mycket obestämda; men den passionerade längtan han erfor efter att få betrakta henne, höra hennes röst, blicka