Göteborgsposten – 8 december 1871, sida 2

er på Frankrike skall i priskurant och fak ura priset bestämmas i guld, men i trattan I no å vanligt sätt i fres, likväl med förpligtelse de ör köparen att vid vexelns förfallotid hos ; sår äljarens kommissionär inbetala det agio som Jå noteras tör guld i Paris, såvidt köparen ej ördrager kontant liqvid mot rabatt eller öpp: var kredit på vexelplate utom Frankrike. I Tisdags hölls med anledning af den nbjudning att härom förena sig, som från Göteborg utgått, ett möte på Kristiania börs, vid hvilket 22 söndentjeldske handelsfirmor voro representerade. Med 21 röster emot 1 beslöt man att i allo antaga det -tn Goteborg framlagda förslaget. Stora Bergslagsbanan. I Lördags hölls på Kristiania börs ett af konsul Heftye och bankdirektör Frölich sammankallaat och af stadens affärsmän talrikt besökt möte. Konaul Heftye fungerade såsom ordförande och sammanträdets föremål var att väcka deltagande inom Norges finansiella kretsar för den stora svenska bergslagsbanan. Ordföranden påminte om att år 1869 bade af flere män i Kristiania, bland hvilka han sjelf, prof:ne Aschehoug och Broch, hrr Kildal, Frölich m. fl. voro, en uppmaning utfärdats att deltaga i teckning för en jernväg från Filipstad till nordrestra stambanan. För denne lille Stump? jernbana hade i Kristiania influtit 32,400 rdr rmt, och då man egde skäl till att antaga, det intresset för nu ifrågavarande jernvägsprojekt borde vara ännu större, hade hrr Ilettye, Frölich m. fl, såsom på sätt och vis sjel valde representanter för de forne subskribenterna i Filipstadsbanan, infunnit sig i Karlstad för att bevista jernvägsmötet derstädes. Talaren redogjorde derefter för åtskilliga omständigheter, hvilka för svenska läsare torde vara bekanta: beskaffenheten af de koncessioner, som af svenska regeringen meddelats; sättet hvarpå byggnadsfonden skulle åvägabringas m. m. Xiven om man förutsatte en ganska ringa utveckling af transporten på denna bana, ar säg talaren dock att den skulle komma att afkasta 10 prorent. Hvad särskilt Kristiania angår, fäste hr Heftye uppmärksamheten på att förslaget, som egentligen utgjorde en modifikation af det förut framställda Falu-Krossekärrsprojektet, i sin nya form blefve för Norge ännu mera fördelaktigt. Afståndet mellan Kristiania och Kils station var 2 mil längre än mellan Krossekärr och sistnämnda ställe; Göteborg låg deremot mera aflägset än Kristiania. Enligt tal:s mening borde man derför kunna vänta att ett belopp af minst 100,000 rdr rmt tecknades i Norges hufvudstad. Han tillkannagaf att 3 mill. sv. ännu återstode i det bestämda aktiekapitalet och att på mötet i Karlstad sagts att om ej denna återstod inom årets slut blifvit subskriberad intet skulle bli af med hela affären. Han föreslog att en komits på fem personer skulle utväljas för att i Kristiania taga saken om hand. Slutligen nämnde han att han och Frölich i Karlstad forelöbig tecknat 5000 rdr för Kristiania. På hr Heftyes föredrag, hvilket afbörts med spänd uppmärksamhet af de närvarande, följde en särdeles liflig diskussion, i hvilken bankdirektör Frölich, fabrikör Schou och assessor Lövenskiold togo del. Hr Frölich var af den tanken att i Kristiania borde subskriberas ej 100,000 utan 250,000 rdr sv. Han erinrade om att det ej blott var Wermlandsoch Dalarnes exportvaror som till en del skulle utföras öfver Kristiania, utan att också i icke ringa mån kolonialvaror komme att införas till Sverige öfver nämnda plats. Ännu lade väl tullförhållandena hinder i vägen för en fullt obehindrad samfärdsel, men han var ötvertygad om att de nu befintlige abderitiske tullstadgandena snart måste försvinna. Fabrikör Schou, som i allt väsentligt slöt sig till Frölich, omnämnde tillika att jernbruksegarne i Sverige hysa en stark önskan att kuyta förbindelser med affarsmännen i Kristiania, och allt berodde derpå att dessa senare satte sig så in i den svenska jernverksdriftens egendomliga förhällanden, att de kunde operera på samma sätt som Göteborgs köpmän göra i sina förlags-ffarer för bruksegarne. Den svenska banan komme att bli af ännu större vigt i en framtid, når Kristianias ständiga förbindelse med utlandet blifvit tryggad genom anläggandet af en bana till Laurvigs alltid isfria hamn. På samma gång man med glädje finner att det för hela Sverige vigtiga företaget kan påräkna understöd i vårt broderland, ionebär dock det intresse, hvilket der ådagalägges, en maning för Göteborg att anstränga sig för att med framgång kunna deltaga i den nyuppståndna täflan om dess gamla handelsområde. Befordran och afsked. I Ystads tidn. läses: Maskiningeniören vid Ystad-Eslöfs jernväg, hr A. W. Molin, hvilken med nästa års början ötvertager en maskiningeniörsbefattning vid statens bana och af sådan anledning bosätter sig i Göteborg, har begärt och beviljats afsked från sin befattning vid förstnämnda H jernväg. Ew bland motiven för hr M:s af0 ekedstagande tro vi oss ha tonnit i hans ön2 skan att få ett mera vidsträckt fält för en d gagnande verksamhet, än det som här kunnat 5 honom beredas. Ett dylikt motiv länder hvarje förmåga till största heder. n Musikaliska akademiens jubelfest t-anordnad till minne af akademiens instftande m för ett bundrade år sedan, egde, som förus okändt torde vara, rum sistl. Lördag å riddardt husselen. Eiter A--UI. lemna vi för denn: thögtidlighet följande redogörelse: el Presidiet innehades af prins Oskar, akademien: nt I nuvarande preses, vid hvars sida akademiens först aledamot, hertigen af Dalarne, intog sin plats. En kedrottningen och hertiginnan af Dalarne togo plat A midten af riddarhuslaktaren, der man äfven så åtskilliga af statsrådets ledamöter och andra högr fasa Jamta namor