Göteborgsposten – 7 december 1871, sida 1

nöjena af hennes gifta lif förekommo henne värdelösare än någonsin. Hvilket olyckligt misstag var ej hela hennes tillvaro! Hade hon sålt sig för dessa förmåner — Ärden, ett hus i staden och så mycket nipper hon kunde önska sig? Nej; ständigt upprepade hon för sig sjelf att hon gift sig med Daniel Granger för hennes fars skull och kanhända äfven till någon del för att kunna hålla Bitt löfte till lady Laura. Detta giftermål hade hon tyckt vara enda sättet, hvarigenom hon kunde fullkomligt uppfylla sitt löfte att ingenting skulle kunna förmå henne att gifta sig med George Fairfax. Men uppoffringen hade varit gagnlös, sedan han brutit sin förlofning med Geraldine Challoner. Sophia Grangers lodjursögon upptäckte en förändring hos hennes styfmor vid denna tid. Clarissa hade aldrig visat sig särdeles förtjust öfver det festliga lifvet i London; men nu hade hon börjat lida af trånsjuka och förstämning till lynnet som hon försökte dölja under ett sken af glädtighet. Denna låtsade glädtighet bedrog hennes man, men den kunde ej bedraga miss Granger. — Hon har redan ledsnat vid sitt lif, till och med här i London som har så många nöjen att erbjuda, sade Sophia för sig sjelf. Hvad skall det ej då bli när vi komma tillbaka till Yorkshire? L Tiden för återfärden till Arden var i annalkande, då den händelse inträffade som Clarissa fruktat, nemligen att hon kom ansigte mot ansigte med George Fairfax. Säsongen var på sin höjd och mr och mrs Granger hade hvarenda timma varit upptagna med att aflägga eller mottaga besök. Det fanns en sådan mängd personer hvilka lady Iaura varit angelägen att presentera för sin kära Clarissa — det fanns så många tillställningar, i hvilka lady Laura ville att hennes kära mrs Granger skulle deltaga. Mylady hade ej underlåtit att underrätta folk om den andel som hon haft i åvägabriogandet af mr Grangers giftermål. Hvar och en som tillhörde hennes umgängeskrets kände till att detsamma var hennes verk, att