Familjen Lovel). Roman af M. E. Braddon, förf. till Lady Audleys hemlighet m. fl. — Har ni ej sett mr Fairfax sedan ni kom från Tyskland? frågade Clarissa. — Jo, jag har träffat honom en gång — för några månader sedan. Ni kan vara säker om att jag bemötte honom rätt kallt. Han har obetydligt deltagit i sällskapslifvet på sista tiden, men deremot, efter hvad det säges, fört ett något vildt lif i Paris. Ett klokt giftermål skulle ha varit hans räddning; men jag är nu öfvertygad om att det skall sluta med att han öfverlemnar sig åt någon qvinna utan värde. Det var en lättnad för Clarissa att höra, att George Fairfax var i Paris, ehuru denna vistelseort ändock var tillräckligt nära. Men i sin okunnighet om förhållandena hade hon trott honom vara mycket närmare, och på hvarenda fest som hon bevistat i London hade hon kännt en ständig fruktan för att möta honom. Mången gång hade hon tyckt sig se hans ansigte bland hopen och erfarit en stor lättnad då hon sedermera funnit, att det blott varit ett ansigte som egt någon likhet med hans. Han hade således hållit sitt ord i hvad brytandet af förlofningen med Geraldine Challoner angick. Han hade menat allvarsammare än Clarissa tänkt. Hon trodde sig vara ledsen häröfver; men det är tvifvel underkastadt om den känsla hon erfor verkligen var, ledsnad för lady Geraldines skull. Hon tänkte mycket på George Fairfax efter detta samtal med lady Lady Laura — ack, när hade hon upphört att tänka på honom! — och all ståten, alla 2) Forts. fr. N:o 284.