Från Köpenhamn. Veckorevy. Den 2 December. Naturligtvis hyser jag all möjlig respekt för Deras kritiska Excellenser hrr teaterrecensenter (och om detta också ej hörde till min natur, så måste jag dock för ögonblicket ovilkorligen hysa dylika åsigter, enär jag sjelt — jag ovärdige — på grund af min vän Robert Watts trånvaro i Amerika, blifvit upphöjd till samma rang, heder och värdighet som dessa excellenser och benådad med samma funktioner). En af mina vänner, hvars specialitet det är att hvarenda afton låta inbjuda sig till supger hos hederligt borgaresolk. har berättat mig att af alla de andliga rätter, som han och vi andra tidningsskritvare om morgonen servera dessa, med hfvets mera materiella intressen sysselsatta individer till tack för allt det ypperliga materiella, som de duka upp för oss på aftonen, att af dessa andliga rätter år det i sjelfva verket ingen, som smakar dem bättre än recensionerna. Naturligtvis. Det är så utomordentligt beqvämt, når man om aftonen har varit på spektaklet, eller på en konsert, att genast den nästa morgonen kunna läsa ein mening om det, man har sett eller hört, klart och tydligt och tryckt i bladet. Och det händer nu aldrig att det blad, som vederbörande håller, icke är af samma mening som han sjelf. Således kunna vi mycket väl komma öfverens om — — — ??