Göteborgsposten – 7 december 1871, sida 1

hennes ofullkomligheter, när helst hennes matmor det tillät. Sophis var mycket nyckfull i detta afscende, ty ibland lyssnade hon begärligt, ibland åter tystade hon sin kammarjungfru med on högdragen åtbörd. Clarissa hade således sig ovetande en fiende inom sina egna dörrar och kunde ej taga ett steg utan att de möjliga bevekelsegrunderna dertill ekulle tagas i noggrannt öfvervägande. Det är svårt att säga hvilken form som miss Grangers misstankar antog. Hon hade endast en allmän föreställning om att mrs Granger vore lättsinnig och att allt möjligt ondt skulle kunna väntas af en person med så ostadig karakter. Det var i början af Juni och vädret var ovanligt varmt — ett väder som var utomordentligt passande för små utflykter. Åtskilliga sådana stodo också antecknade i mrs Grangers visitbok, bland hvilka en till en villa vid Thames kallad Henley. Denva utflykt låg lady Laura Armstrong mycket om hjertat. Bjudningen var utfärdad af en bland hennes mans ungkarlsvänner, en enormt rik vexelmäklare, och det var lady Laura som fört egaren af villan till Clarges-street och som väckt tanken på festen. — Ni måste se oss hos er på Henley i år, mr Wooster, sade hon. Regattan skall snart ega rum, och jag har verkligen ej sett Henleyregattan på tre år. — Lady Laura bör veta att mitt hus står till hennes disposition hela året om, och att hon blott behöfver uttrycka sin önskan för hennes mest hängifne slaf. — Ja, det är nog godt och väl, svarade mylady. Naturligtvis vet jog att om Frederick och jag komme till er, skulle ni gifva oss frukost eller middag och låta oss ströfva omkring i trädgården bäst vi behagade. Men det är ej ej detta jag önskar. Jag önskar att ni gör en bjudning en af dagarne för regattan och inviterar allt hyggligt folk i London. — Finns det något ohyggligt folk i London innan