Göteborgsposten – 5 december 1871, sida 1

— Jag har aldrig förestått ett större hushåll, sade hon och skulle mycket ogerna vilja blanda mig deri. — Jag var säker på det, yttrade mr Granger. Ni skall få mera tid att hålla mig sällskap, Clarissa, om ni är fri från det bestyret. Sophia deremot har verkliga anlag för affärsverksamhet. —fHuru obetydliga mina anlag än må vara, har jag alltid sökt använda dem till ditt bästa, pappa, svarade miss Granger. Hon hade kommit på middag till Qvarngården för första gången sedan hon fått underrättelse om sin fars förlofniog. Hon hade kommit till följd af sin fars uttryckliga önskan, och det kändes påkostande för henae att gifva äfven denna ringa gärd af hyllning åt Clarissa. Det var en liten familjemiddag — Olivers, mr Padget, kyrkoherden i Arden och mr samt miss Granger, således ett siällskap af sju personer, för hvilket mr Lovels kokerska lagat en riktig mönstermiddag. Bröllopet skulle bli mycket enkelt. Mr Lovel hade uttryckligen önskat det, och mr Grangers önskningar voro i detta fall på intet sätt stridande mot svärfaderns. — Jag är en fallen storhet, sade mr Lovel, och hela Yorkshire känner min historia. Pomp och ståt skulle ej vara på sin plats vid min dotters bröllop. När hon blir er hustru skall förhållandet vara holt olika. Hennes ställning blir då ganska framstående, ty hon tillhör den äldsta adelsfamilj i grefskapet, och till hennes anor kommer då öfverflöd på penningar. Får ni en son, Granger, bör ni kalla honom Lovel. — Jag skall vara stolt öfver att få göra det, svarade mr Granger. Jag glömmer visst icke att min hustru är mig öfverlägsen i rang. — En öfverlägsenhet som betyder bra litet då den ej understödjes af. reda penningar, min bäste Granger, svarade mr Lovel som ej ville förödmjuka sin svärson. Bröllopet försiggick derföre lika enkelt som om miss Lovel förenat sina öden med någon anspråkslös adjunkt,