Göteborgsposten – 5 december 1871, sida 1

— — —— a—— — var å dess vägnar som en deputation begaf sig till Versailles för att begära Rossels benådning, ett steg som blef mycket kallt upp: taget af Thiers och hvilket, såsom hans alter ego, Barthlmy S:t Hilaire, sökte förklara de unga männen, snarast skulle verka motsatsen af hvad de åsyftade, göra möjligheten af Rossels benådning ännu mera osannolik, men deremot med säkerhet aflägsna förhoppningen om nationalförsamlingens återvändande till Paris. Det är just dessa telks manifestationer och exemplen på hvart de leda, som mest af allt håller församlingen tillbaka, och om påtryckningen och anblicken af Paris lugn annars skulle ha kunnat förmå landsrepresentanterna att frångå den mening som de i September uttalade, så kan en enda sådan tiliställning vara nog för att gifva dem anledning attstanna der de äro. En annan anledning ha de i de pågående gatuuppträdena i Bryssel, som icke illa söker härma Paris och på emeutenas väg kasta den lagliga ordningen ötverbord. Det kan emellertid icke vara med anledning af den obetydliga manitestationen, isynnerhet som de inträffade före denna, som temligen stora och ännu mera mystiska truppkoncentreringar under de sista dagarne skett i Versailles. Dessa rörelser, i stället för att lugna opinionen, göra den endast ännu mera rådvill och orolig samt fallen för att sätta tro till alla de orimliga hvarandra korsande ryktena, som komma, ingen vet hvarifrån. Ett sådant var t. ex. det häromdagen allmänt trodda om polisprefekten general Valentins arrestering, som snart växte ull Mac Mahons och flera andra generalers. Här finnes en stor mängd folk, som på allvar tro att dagen d. 2 December skall skåda kejsardömets återupprättande, och jag har för en timma sedan hört min portvakterska svära på, att hon igår med sina egna köttsliga ögon såg Napoleon sjelf på Pont Neuf, med gröna glasögon och en slokig hatt, sticka ut hufvudet genom en fiaker och samtala med en af de gamla stadssergeanterna! — Andra frukta tör radikalerna i södern och se i det lilla tumult, som nationalgardets afväpning har framkallat i Cette, den första yttringen af den demagogiska sammansvärjningen, hvilken hetes der ha utgrenat sig öfverallt. — Andra åter frukta en s. k. parlamentarisk statskupp, och att högern och högra centern helt plötsligt skulle förena sig om att utropa Henrik V till konung, hvilken omedelbart derefter skulle afsäga sig kronan till förmån för gretven af Paris, eller också — en annan version — att hela församlingen, med undantag af yttersta högern och yttersta venstern, skulle utnämna Thiers till president på lifstid på samma gång som församlingen skulle besluta att konstituera sig såsom . permanent med en femtedels årlig omsättning. Ä Af alla ryktena torde detta sistnäninda vara det enda som egt någon grund, och det är till och med sannolikt att ett förslag i denna riktning kommer att framställas. Det är icke ens omöjligt att det går igenom, men deremot förefaller det åtminstone mig alldeles omöjligt att tänka, att den önskade stabiliteten skall kunna uppnås genom en plan, hvars laglighet genast itrån början kommer att bestridas af en stor del af nationen och som för öfrigt i sig sjelf innebär fröet till de aldra största och farligaste förvecklingar. Den tör hela det monarkiska Frankrike så vigtiga frågan om en fusion mellan huset Bourbons begge grenar, synes återigen alldeles ha etrandat oaktadt de ifrigaste ansträngningar blifvit gjorda. Den, som isynuerhet arbetat sör saken och som för ändamälet gjort en resa till grefven af Chambord i Luzern, är en af det orleanistiska partiets förnämsta ledare, grefve de Mornay, om jag ej bedrager mig, densamma som för många år sedan var fransk minister i Stockholm. Men alla ansträngningar ha varit törgätves, och ultra-legitimisterna börja redan tala om don Carlos, cheten för len spanska grenen af huset Bourbon, såsom Henrik V:s rättmätige arftagare, hvilken han ligt primogenituren onekligen också är. Frågan härom har visserligen för ögonblicket insen praktisk betydelse; det är snarare ett hknande förhållande som att sälja huden innan björnen är säld, men den kan framdeles