Göteborgsposten – 2 december 1871, sida 1

02ä2—2 ((v(6 4 och Inrikes Tidningar) Grefve Benedetti anlände under gårdagen hit från London och har med dagens snälltåg afrest till Stockholm. I dag är härstädes yrväder. Yrväder? Jo jo men, nog har telegrafkorrespondenten varit en smula yr i mössan, den gången! Nu till Aftonbladet-! Ej ett enda ord om Benedetti. Ibland kan det vara bra, att ej ha alltför fortfärdiga korrespondenter. Dagbladet! Här läsa vi: Notabel resande. Grefwe Benedetti, den bekante f. d. franske ambassadören i Berlin, har från London begifwit fig hit öfwer Göte borg och anlände till Stocholm med snälltäget i går afton. Nå men Dagens Nyheter, som ligger så djupt inne i politiken. Han, som så gerna varnar verldens tidningsläsare i allmänhet och sina egna, svenska isynnerhet, att ej sätta tro till någonting annat här på jorden, än de enda och sanna Nyheternaallena, han har naturligtvis fullkomligt reda på saken och hånskrattar nu helt säkert åt alla sina lurade kolleger ...! i Hvad behagas? Första notisen bland Thorsdagens Stockholms-Nyheter börjar så här: Grefve Benedetti ankom från London, öfver Göteborg, hit i går afton och tog in på hotell Rydberg. Men dermed var det visst icke punkt. Nu följer en lång redogörelse för Benedetti seniors hela diplomatiska Leben und Treiben, derpå ett nobelt och chevalereskt försök att ställa den Åcelebre främlingen i det vackraste ljus för den svenska allmänheten, ty Dagens Nyheter, som vet allt och hinner med att läsa allt, har naturligtvis också läst grefve Benedettis ryktbara bok -in mission i Preussen och framhåller medelst citater derur, att grefve Benedetti är bättre än sitt rykte, att han med nit skötte sin mission, samt utropar till slut med hänförande patos: Den officiella verlden är missbelåten med att hr Benedetti offentliggjort eå många hemliga handlingar: sädant är ett svårt slag för all diplomatisk konst; men den öfriga menskligheten är glad att ha fått kännedom om kabinetternas ränker, till varniog för framiiden. Så tillvida är allting godt och väl, mr Benedetti junior gör utan tvifvel en djup reverens för Dagens Nyheter i spetsen för hela den öfriga menskligheten — -Framåt marsch, se nu kommer paraden! — och skrifver ett bref till sina dagars upphof, grefve Benedetti, den äkte och veritable, hvari han å sin sida pligtskyldigast berömmer il galantuomo signore Rodolfo Wallo och il popolo nobile della Stocolma .. Men — nu finnes der i Dagens Nyheters välkomstartikel en märkvärdig slutpunkt, så lydande: Enhälligt prisas hr Benedettis enskilda karakter och angenäma väsende. Detta uttryck kan måhända antyda tvenne saker. Ettdera har Dagens Nyheters redaktion, påpasslig som alltid, en corps (läs: angkår ej ankor!) varit nere vid jernvägsstationen för att möta der illustre resenären, fått trycka hans hand, fått åka med honom i hans vagn eller kånka efter i egna natt droskan, med egna ögon öfvertygat sig om, att han verkligen tog in på hotell Rydberg och kanske i hans sällskap frossat på ostron, hjerpe och Champagne, hvilka alla goda saker redaktionen sedan gammalt är svag för (se ÅDagens Nyheter för d. 29 sistl. November), samt deretter kommit öfverens om att vevhälligt prisa hans enskilda karakter och angenäma väsende ...men då borde också det fatala misstaget på senior och junior aldrig ha egt rum. Eller också har den artiga orlofssedeln helt enkelt haft sitt ursprung från bladets djupa försänkningar mom diplomatien eller — hotellbetjeningen, hvilken sistnämnda, när allt kommer omkring, troligen varit den enda som varit i tillfalle att venhälligt? prisa mr Benedetti, under den korta tiden från haas ankomst på Onsdags afton tills Tborsdaga morgon, då Dagens Nyheter för 2114:de gången lät sitt ljus lysa för menniskorna. Det hela är och förblir mystiskt, ej minst derigenom, att Dagens Nyheter, som eljest helt kallblodigt beröfvar våra svenska riddersmän deras grefliga och friherreliga titlar och värdigheter, i början af artikeln talar om grefve Benedetti, men i slutet helt simpelt om år Benedetti!!! Sensmoralen torde bli, att vår ärade kolega, som en gång förut varit ute för en atach historia — man torde erinra sig den -markabla notisen för 4 å 5 år sedan om röken von Bismarcks förlotning med dåvaande svenske attachåa vid preussiska hofvet — kanske numera lärt sig vatt ty sken i vackra hand, när det härnäst gäller att tuffsa ill vissa misshagliga kolleger, äfven om detta skulle vara eett svårt steg för bladets -diolomatiska konst. Vintern har gjort sitt intåg till en böran kulen, bister och bitande liksom ville jan säga: Se här, godt tolk, här har ni nig, derester rätter och packer eder! men mder de senaste dagarne mera solklar och syter. Och så lider det till Julen! Butik)romenaderna utefter Stora Hamngatan ha örjat och utanför hr Arwidssons butik skocar sig det julklappslystna småherrskapet och astar längtande blickar på de många, locRA FA oo RA PP oo pe oo GA mee LL mm mm mm — — —