Göteborgsposten – 2 december 1871, sida 1

gen mamma, som ger honom varma kläder och vackra julklappar? Åh jo, min lille vän, din egen älskande, hjertegoda mamma ställer nog så till att en och annan liten gosse och flicka icke behöfver frysa eller hungra, åtmiustone på julafton, på barnens högtidsafton! Vintern kom, men icke Cettiska sällskapet, och våra teatrar skulle stå öde och tomma om ej m:ll Mathilda Enequist funnes. Hon tänker som så: vill publiken höra på, så nog kan jag sjunga, och så har det härstädes ovanliga inträffat, att denna artist kunnat, med korta mellanrum, gifva fyra konserter; den fjerde — atskeds konserten — går nemligen af stapeln imorgon afton. (Der måtte väl stå tydligt och klart: imorgon afton och ej som i Lördags: iafton! Låt se! Ja, ganska riktigt, fortsättom!) M:ll E:s program är ätven denna gång lockande och omvexlande, hvadan det ekonomiska resultatet i morgon otvifvelaktigt blir tör sångerskan lika godt som i Söndags. En annan sångerska, yngre och med ej så stadgadt konstnärsrykte som hon, m:ll Ps trina Barchmann, ger i afton konsert i elementarläroverkets festsal. Programmet återfinnes i sin helhet i dagens annonsafdelning och man finner deraf, att den unga sångerskan med en viss, glädjande förkarlek valt tonskape ser af gedigna mästare, sådana som Moxart och Beethoven. M:ll Barchmann är Göteborgsbarn och har vid töregående konserter ådagalagt att hon är i besittning af en ganska betydande talang, hvilken, sedan eångerskan sist här lät höra sig, utan tvifvel blifvit ytterligare utvecklad, ytterligare egnad att ingifva de vackraste förhoppningar för framtiden. Hon biträdes af musikälskande af båda könen samt direktörerna Czapek, Hultgren och Ållander. Dessa trenne solida musicis andra soire för kammarmusik sistl. Tisdags afton lemnade musikvännen åter ett af dessa sällsynta tillfällen att, utan störande momenter, få njuta af god musik, redbart och med en om verklig kärlek till musikens sköna konst vittnande uppfattning, återgitven. En förut bögt aktad amatör öfverraskade genom sitt fina och nyanserade uttörande af 1:sta violinstämman i Uendelssokns herrliga B durs Qvintett. Den gamla, välbekanta Gumpertska bok-, musik-, pappersoch konsthandeln stänger i afton sina portar i apotekare Cavallis hus vid Södra Hamngatan för att i öfvermorgon åter öppna dem i hr Beijers hus (f. d. Rosenlöfs) i börnet af Södra och Östra Hamngatorna, hvarest en ny, rymlig och vacker lokal blifvit för densamma inredd. Härmed upphör dock konsthandeln, hvaremot pappershandeln lärer komma att bedritvas i större skala än hittills. En bekant läkare erhöll för någon tid sedan af en tacksam patient till present — presente medico nil nocet — tvenne sällsynta, små papegojor, hvilkas fjädrar skiftade i de vackraste tärger. Sjelf tyckte han ganska mycket om de vackra säglarne, men det fanns dock en, som blef ännu mera förtjust, hans uppasserska, hvars beundran för de smånätta djuren kulminerade i följande, karakteristiska utrop: Åhjna mej, hvad dom å söta! Å så väl dom passar till möblerna!