Göteborgsposten – 1 december 1871, sida 3

var så mycket mera lämplig att åstadkomma en sådan förändring, som han hos den numera fattige Gosford egde en fordran på 700 E, hvilken denne ej kunnat gälda. Denne sin gäldenär hade B. en vacker dag under sommaren 1867 inbjudit till en middag på Grosvenors hotell i London. Medan de båda herrarne suto vid deserten anmälas sir R. Tichborne jemte tvenne andra gentlemen, och Gosford uppmanades att nu företaga en examination af pretendenten, hvilken enligt Bulpetts mening nog skulle bringa honom till öfvertygelse om Castros identitet. I början hade Gosford nekat, yttrande att den öfverraskning B. sålunda beredt honom var söga honnett-. Men omsider hade då de frågor framställts, hvilka pretendenten mestadels kunnat besvara och som bidragit att ännu mera stärka mr Bulpetts öfvertygelse — en öfvertygelse, som för öfrigt, efter hvad han försäkrade, ej svigtat ett ögonblick sedan han personligen sett Thomas Castro inne på advokaten Holmes byrå i London. Sedan Theresa Hussey — som i sin ungdom varit tjensteflicka på Tichborne-House och under denna tid en gång dänsatmed Roger T. på en bal som af herrskapet anställdes för tjenstfolket — och ännu några andra, mindre betydande vittnen aflagt sina för käranden fördelaktiga vittnesmål, tramträdde den ofvan omtalade Francis Baigent. Denne hade alltid stått i nära förbindelse med Tichbornefamiljen och hade mycket umgåtts med Roger T., liksom sedermera med dennes broder Alfred (fadren till det barn, som nu innehar Tichbornegodsen); han, i likhet med Bulpett, hade genast uppträdt till förmån för pretendenten och det vittnesintyg, han nu afgaf, kunde e) annat än göra intryck i följd af den värma, hvaraf vittnet under dess afläggande syntes vara genomträngdt. Öppet erkände han att han ifrigt omfattat pretendentens sak, men detta härledde sig endast deraf att hanf i denne såg en förtryckt och illa behandlad man. Någon enskilt fördel hade han aldrig haft af sitt arbete för honom; ej heller väntade han någon sådan. Baigent hade först varit af den meningen att Thomas Castro var en bedragare, och endast småningom, efter mogen pröfning, bade han nått till den öfvertygelse. hvilken han sedermera så fast fattat, att man i honom hade att finna den verklige Roger Tichborne. I Februari 1867 träffade han i Alresford för första gången pretendenten. Det var då bekant att lady Tichborne erkänt honom, men för att ännu ytterligare sätta honom på prof öfrerenskoms det emellan Balgent och m:r Hopkins, hvilken äfven spelat en roll i denna rättegång, att Thomas Castro skulle inbjudas på en middag hos familjen Hopkins. Man skulle då låtsa sig tro att pretendenten var den han gaf sig ut för att vara, och härigenom skulle man få tillfälle att under talet om gamla dagar som oftast kunna vädja till pretendenten om fakta och data, hvilka man föregaf sig hafva glömt. Det var således en inqvisition i indirekt form, som skulle anställas. Baigent medföljde emellertid öfverbringaren af middagsbjudningen till det hotell i Alresford, hvarest pretendenten uppehöll gig; blef der presenterad för honom, och redan innan den tillämnade inqvisitionen vid middagsbordet hunnit sättas i scen, hade han blifvit fast öfvertygad om Cast o3 idenl t:t. När Baigent framförde sin välkomsthelsning, mottogs han af en blick från pretendenten, hvilken han åväl ihägkom från gammalt, och hans ord besvarades af en röst, som ?elektriskt trängde genom hans bröst-. (Vid detta något sentimala stadium i vittnesmålet brast det vid domstolen närvarande auditoriet, hvars flertal tyckes vara något klentroget stämdt, ut i skratt, hvilket åter föranledde vittnet till den anmärkningen att vid detta allvarliga ämne ingenting fanns att skratta åt.) Middagen försiggick och beskrifningen på densamma upptog minst ett par timmars tid af Baigents vittnesmål. Det var egentligen Hopkins, som vid tillfället fungerade såsom storinqvisitor, och man får erkänna att, efter den beskrifning vittnet gaf om samtalet, pretendenten varit särdeles väl beredd för att mottaga den störtsjö af frågor, som strömmade ut öfver honom. De enda frågor, han undvek, voro sådane som väckte minnet om det olyckliga förhållandet mellan hans föräldrar: dessa frågor besvarade han endast med ett melankoliskt smäleende. Baigent tillfrågades, huruvida ej han sjelf gifvit pretendenten några upplysningar. Med värdighet svarade han derpå: då han är sir Roger Tichborne har han ej behöft några upplysningar. Häarmed afslöt hufvudförhöret; sistl. Måndag skulle förhandlingarne åter taga sin början. Det var då general-advokaten skulle företaga sitt korsförhör med denne vigtige försvarare af Thomas Castros sak.