Göteborgsposten – 30 november 1871, sida 2

känslor skildes från henne. Armstrongs voro ännu då December trädde in qvar i Tyskland, och personer som brukade njuta af lady Lauras gästfrihet beklagade sig högt öfver att det ej mera var någon glädje i slottet, Det var den andra julen familjen varit frånvarande. Mr Fairfax hade sannolikt förenat sig med dem i Baden, tänkte Clarissa. Hon försökte åtminstone hoppas att detta var förhållandet. Julen kom och miss Lovel fick bevittna miss Grangers triumfer. Denna unga dame hade vid den tiden på året fullt upp att göra med utdelandet af täcken af den mest raggiga beskaffenhet, hvilka möjligtvis kunde vara lämpliga för personer som voro tvungna att sofva i fria luften men svårligen för gamla svaga qvinnor och gubbar, polletter representerande mindre gäfvor, såsom en kanna bönor, ett mått hafregryn o. s. v. Desslikes var hon upptagen af att för sina särskilda favoriters räkning förfärdiga vinterplagg, så fala man gerna kan tänka sig. Clarissa, som var angelägen om att bidraga till det goda verket, fick sina fingrar sönderrisna vid behandlingen af dessa grofva fabrikater, och mr Lovel ville ej ens tillåta dem finnas i samma rum der han satt. Om du nödvändigt skall arbeta på dessa otäcka kläder, Clarissa, sade han, så gör det åtminstone ej i min närvaro. Hvilken beundrare af det fula kan ha uppfunnit denna vämjeliga olivgröna eller denna vidriga smutegrå färg? Och att tänka sig att de fattiga, hvilkas yttre förut är nog litet tilldragande, skola göras ännu obehagligare att skåda genom sådana kläder! Om du någonsin blir rik, Clarissa, och skall dela ut gåfvor af kläder till dina fattiga, så gör det ej utan att taga ditt skönhetssinne till rådgifvare. (Forts.)