Göteborgsposten – 29 november 1871, sida 2

tidpunkten för utvecklandet af sin fana. Så illa är det dock visserligen ännu ej med prinsen, hvaremot Odgers republikanska veckoblad ligger fullkomligt i själatåget och i förra veckan endast genom bidrag af ett litet välgörenhetslotteri blef åter satt i stånd att anskaffa kostnaderna för tryckning och papper. En annan välgörenhetsföreställning föranstaltades för att betäcka kostnaderna för det sista repablikanska meeting på Trafalgar Square, men i stallet för önskade 10 pund och 8 sh. inbringade den blott 2 pund 4 sh. Med den tillkommande republikens finanser är det således illa bevändt. Äfven i andra afseenden synes lyckan ej vara så alldeles blid mot republikanarne. Sir Charles Dilke i Chelsea torde ej kunna anse sig fullt säker om sin plats i parlamentet efter nästa val. Många af hans valmän förklara redan nu, att de skola visa honom på dörren, ej derföre att han hör till republikanarne, utan emedan han såsom parlamebtskandidat ej bekännt ärlig färg. I reformklubben, hvars medlem han är, sägas stämmor ha höjt sig, hvilka fordrat hans uteslutande, emedan han uppträdt ungentlemanlike mot drottningen, och en fanktionär hörande till det kongl. huset har i en skritvelse till Times gifvit honom en skarp tillrättavisning för hans påstående att drottningen ej betalar någon inkomstskatt. Sir Charles befinner sig således i hot water, men detta skall sannolikt ej bekomma honom någonting, alldendenstund det är hans älsklingselement. Vid valet till parlamentsledamot för Plymouth d. 22 d:s blef whig-kandidaten Rooker besegrad af tory-kandidaten Bates. Nederlaget för whigpartiet är så mycket kännbarare som detsamma genom de sista allmänna valen i Plymouth vunnit en afgjord tillökning i styrka, och det är af ringa nytta att skjuta skulden för det vid parlamentsvalet lidna nederlaget på underordnade, lokala inflytanden. Hufvudsaken låter numera ej förneka sig, nemligen att torypartiet vid de flesta nya valen under senaste året haft öfvorhand, och ej sällan i valkretsar, der sådant minst varit att vänta. En stor — sannolikt den största — skulden dertill hvilar på regeringen, dels genom hennes misstag under senaste parlamentssessionen, dels genom hennes resp. valagenters efterlåtenhet; dock får man å andra sidan ej lemna ur sigte, att socialdemokraternas hotande uppträdande, oväsendet från PInternationale och uppdykandet af de republikanska klubbarne stött mången annars till tänkesätten frisinnad för hufvudet och trängt honom öfver till den konservativa sidan. Drottningen har till det bibliotek som åter skall uppbyggas i Chicago med en egenhändigt skrifven tillegnan förärat de af henne utgifna böcker. Royal Society skickar äfvenledes en samling värdefulla böcker. Från Rom omförmäles att den italienska regeringen afsändt ett nytt bref till påfven, hvari den underrättar honom om parlamentets förestående öppnande och uttrycker den förhoppniog, att folkrepresentationen i fråga om munkklostrens upphäfvande skall finna en kompromiss emellan kurians berättigade önskningar och landets lagar. På detta sätt hoppas Lanza kunna förebygga den hotande offentliga protesten från kurian. En fruntimmersföreniog har i Rom blifvit bildad för att jemte liksinnade i det öfriga Italien insamla penningebidrag för uppförande af en minnesvård till Garibaldis ära, medan han ännu lefver. I Schweiz ha infanteriofficerarne vid landtmilisen och reserven blifvit förpligtigade att biträda ett skyttesällskap och deltaga i dess skjutöfningar. Till följe deraf har det beslutats, att åt hvar och en af dessa officerare ett Vetterli-repetergevär såsom lån skall öfverlemnas ur gevärsförråderna. Man skulle kunna tro att i en så stor lycka som den, hvilken drabbat Chicago, borde alla lokala tvistefrågor glömmas, åtminstone för ögonblicket, och innevånarne i hvad zom en gång varit Chicago förenas genom ympatiens band. Detta tyckes dock ingaunda vara händelsen, och rätt betydande striligheter pågå bland ruinerna af denna olyckiga stad. Den del at Chicago — säger Nev-Nork Ieralds-korresp. i Washington — wilken ej blef förstörd har klädt sig i haresk mot den brända delen af staden och söker få regeringen på sin sida. En delegation, införd af domaren Blodgett, väntades till Washington för att utverka det byggnaderna ör do offentliga verken blefve uppförda i den el af staden som undgick lågorna. Stor afindsjuka har alltid rådt mellan det brända istriktet och vestsidan, och lågorna hade nappast dött bort förrän det ena kotteriet örjade sina intriger för att draga fördel af et andras olyckor. Under det alla mennikor förenade sig om att sända bjelp till den rända staden, var Chicago splittradt inom ig, och vestsidan ansåg det vara en högst