Göteborgsposten – 28 november 1871, sida 1

hastigt efter förändringen i sina förmögenhetsvilkor förklarade sig för Geraldine. Jag var öfvertygad om att hon älskade honom, och att hon endast såsom hans hustru skulle bli verkligt lycklig. Jag är ännu öfvertygad derom; men jag vet att ingenting på jorden skulle kunna förmå henne till att gifta sig med honom, om hon hyste det ringaste tvifvel på att han odeladt gaf henne sin tillgifvenhet. — Jeg hoppas att hon aldrig må komma i tillfälle att betvifla detta, lady Laura, svarade Olariesa. Det var verkligen allt hvad hon kunde finna ord för att yttrycka under dessa omständigheter. — Jag hoppas och tror så äfven, Clarissa. Han har varit fästad vid min syster så läge, han friade till henne så fullkomligt frivilligt, att jag knappt kan föreställa mig att han verkligen skulle kunna visa sig trolös. Men jag vet att han lätt intages af ett vackert ansigte och har en olycksalig benägenhet att låta beherrska sig af ögonblickets ingifvelse. Det skulle vara mycket hårdt, Clary, om nu någon öfvergående fantasi af detta slag skulle förstöra två personers lycka — eller hur, mitt barn? — Det skulle vara mycket hårdt. — Oh, Clarissa, var öppenhjertig mot mig! Ni måste förstå hvad jag menar. Denne man har förklarat er sin kärlek? — Ni borde ej göra mig en sådan fråga, lady Laura, svarade Clarissa bestört öfver dessa rakt på saken gående ord. Ni måste veta att jag skulle respektera lady Geraldines ställning — att jag skulle vara ur stånd att