Göteborgsposten – 28 november 1871, sida 1

nmnmi A5A— och tala fritt, tron I kanske att vi äfven äro i besittning af den? Fråga Grundtvigianerne! De skola svara: Ja gubevars, den frie nordbon kan både tänka och tala så fritt som något folk på jorden, n. b., väl att märka, om han håller fast vid de grundprinciper, som vår store påtve Nicolai Frederik Severin Grundtvig predikar, hvilka äro lifvets eviga, gudomliga sanningar och hvilka böra följas af alla, som icke äro arga och gudsförsmädande kättare. Jag kan försäkra er, att till och med de veritabla, gamla jesuiterna voro i deras mäktigaste dagar ej mindre toleranta än våra moderna danska jesuiter. Ja, ni kan verkligen prisa er lyckliga öfver att vår danske påtve ännu ej indragit Sverige under sin spira och att han förmodligen ej heller någonsin skall komma att göra det. Jag säger förmodligen, men detta förmodligen innebär otvifvelaktigt en hög grad af visshet. Ty grundtvigianismen är lyckligtvis, åtminstone för så vidt jag kan döma, i sjunkande och när den gamle påfven ej längre står i spetsen för sin orden så skall antagligen partiet ej längre ha stor lifskraft inom sig. För ögonblicket gör det visserligen mycket buller af sig, men grunden härtill torde måhända närmast böra sökas i en starkt utpräglad känsla af att der bör göras någonting, såvida ej tidsandan skall dränka partiet i sin framåtrullande upplysningaström. Framför mig ligger just en tidning, hvari sålunda en af partiets koryfser har slagit allarm och å påfvens vägnar utslungat en högtidlig bannlysningsstråle. Bladet är vår gammalnordiska Hejmdal och de olyckliga ötver hvilkas hufvuden bannstrålen utslungas äro: Prosper Meremcs; den unge, talangfulle danske författaren Sophus Sohandorph samt Georg Brandes. I sjelfva verket är också deras brott fasaväckande: Merim6e har skrifvit en bok, som heter -Chronigus de Charles IX,, Schandorph har öfversatt denna bok och Brandes till den danska öfversättningen skrifvit ett företal. Men hela verlden är ju ense om att MerimsGes Ohronique är en högst förträfflig bok, invander ni. Ja, och den bildade danska allmänheten finner d:r Brandes företal snillrikt och hr Schandorphs öfversättning mästerlig. Alltsammans misstag. Grundtvigianarne och Hejmdal ha i tid npplyst om att romanen hufvudsakligast slagit an, derföre att hon kittlar menniskornas dåliga böjelser, hon sjelf är Svineri — jag ber om ursäkt för dessa stygga uttryck, men de begagnas just af Hejmdal ejelf; det är en skandal, att hon har blifvit ötversatt och d:r Brandes förolämpar den danska qvinnan genom att i sitt töretal vända sig till henne. Resultatet är att ingen dansk qvinna kan vågå läsa boken. Skada endast att Hejmdal ännu icke erhållit anställning som offentlig censor. I sådant fall hade naturligtvis ötversättningen aldrig skådat dagen. Nu deremot hör den till höstens mest lästa Ånyheter och det vill ej säga litet, ty nyheternas antal är i år olycksbådande stort, i det att under en månads tid nästan hvarje dag medfört 2 å 3 nya böcker. Paul Pry.