Göteborgsposten – 27 november 1871, sida 2

Den särskilt för den skandinaviska Norden vigtiga frågan, huravida Tyskland äfven skall söka att bli en stormakt till sjös, har i dessa dagar förevarit inom tyska riksdagen. D:r Wehrenpfennig motiverade ett förslag, som gick ut derpå, att man skulle taga under öfvervägande, om det icke vore skäl att förkorta den ursprungligen bestämda bygnadstiden för flottan. Han genomgick, buru händelserna i Slesvig och Holstein jedt till byggandet af kanonbåtar och till anskaffandet af korvetter, för att man likväl måtte vara någorlunda tryggad mot den danska flottäns angrepp. Tanken på att tillöka den offensiva kraften, för att vara öfverlägsen makter af andra rangen, sammanhängde med flottans historiska utveckling. 1867 års plan för flottan blef uppstäld, och stora pansarskepp anskaffades. Men från 1867—70 hade endast fånya fartyg blifvit bygda. Den hufvudsakliga verksamheten hade varit riktad på fullbordandet af hamnarne, och i så fall hade man ej något skäl till klagan. Då kriget redan varat i fyra månader, beslöt en komitå, att, i strid mot de bland sjöofficerarne hittills gällande åsigter, 18 monitorer skulle anskaffas. Man bestälde 2 pansarfartyg i England och bygde 3 andra; man hade således 5 pansarfartyg under bygnad. I den hittillsvarande marinbudgeten fans intet oproportionerligt; men skulle tiden för bygnadsarbetena förkortas, så vore det alldeles detsamma som att uppmana regeringen till att för nästa års riksdag begära en utomordentlig bevillning af 15—16 mill. ock derefter hvart år 11—12 mill. i stället för de i planen bestämda 8 mill. Hvarför icke taga initiativet, i stället för att afvakta, det medlen begärdes af riksdagen? Det låg någonting drifhusartadt i utvecklingen af sjöförsvaret, hvilket ej borde tå fortfsara. Forckenbeck önskade, att man skulle fasthållå vid planen af 1867 rörande flottan och gifva regeringen säkerhet för dess noggranna utförande. Kusserow ville, att de ökade utgifter, som skulle uppstå genom förkortandet af tiden för den tyska flottans byggande, skulle tagas ur krigsomkostnaderna. Han tillade, att man icke kunnat bryta blokaden, emedan det saknades pansarfartyg. Krigsoch sjöministern Roon uttalade sig sålunda: Flottan har oaktadt sin skenbara overksamhet uträttat något stort, i det hon skyddat våra kurr